Jag kan berätta varför jag tvekar att donera men jag vill gärna upplysa er andra som donerar och anser er vara osjälviska (vilket skulle innebära att vi som inte vill donera skulle vara själviska) att JAG anser mig inte alls vara självisk utan bara rädd och osäker. Tänk på det innan ni kläcker ur er era synpunkter.
Jag är rädd för att jag kanske på något sätt ändå inte skulle vara död när mina organ blir bortopererade. Att en viss medvetenhet kanske finns kvar även om jag skulle konstateras vara hjärndöd. Värst är när jag tänker på hornhinnetransplantation, jag har alltid haft en viss rädsla för ögonoperationer (är halvblind). En njure skulle jag kunna skänka redan som frisk och jag skulle inte ha betänkligheter att ge min till min svåger om den passar när det blir aktuellt.
|