Har du valt hur du vill ha det? Så löd ju frågan, och det var ju inte meningen att pressa någon att anmäla sig eller att någon skulle känna ångest eller få dåligt samvete. Man skall ju vara övertygad själv om hur man vill ha det, och hur man än väljer så skall det kännas rätt för en själv och det skall respekteras till 100%. Det VIKTIGA är ju att om och när man bestämt sej för att donera gör slag i saken och anmäler sig, och inte låter det bero och sen glömmer man bort det. Det är ju tryggt för ens barn också, som när den dagen kommer, slipper att undra hur jag egentligen ville ha det. Man skall ju inte heller känna det som ett tvång, utan man skall donera av fri vilja. Nu är jag ju i den "sitsen" att min sambo behöver en ny njure, men även om så inte hade varit så är jag både mamma och mormor, och om mina barn eller barnbarn skulle behöva ett organ i framtiden så hade jag blivit överlycklig och innerligt tacksam för en donation. Själv känner jag tillfredställelse över att jag efter min död kan rädda livet på, eller göra livet drägligare för flera människor. Någon behöver kanske mitt hjärta och eller lungor, någon annan min lever eller hornhinnor, och två människor har chans att få en njure. Fantastiskt tycker jag.
--------------------
Biggan ***************** Systematik är att sätta den ena foten framför den andra när man går och inte tvärtom. Eyvind Johnson 
|