Om det där med tron igen, snurrigt snurrigt snurrigt...... Alternativ

[silos]

Äntligen har jag lärt mig att jag inte längre vill lyssna på någon annan människa om tron d.v.s jag har fullständigt lessnat på hur var och varannan olikatroende säger:vårat sätt är den rätta

Förresten visst kan jag lyssna på vad andra människor säger om sin tro men inom mig behåller jag mitt sätt för mig själv och är faktiskt ganska lycklig med det och har ingen som helst behov att försöka "frälsa" andra människor;utan tycker att tron är en hjärtesak för var och en.

Det som jag tycker är snurrigt är hur människor kan tro att endast deras tro är den rätta och det kan jag bara inte ta till mig
Min tro är den rätta just för mig personligen

Varför behöver människor tvinga på andra människor sin tro;varför kan inte var och en ha sin tro inom sig, i den inre friden som blir när man hittat "hem"!?!

[Inga från Närke]

Du har så rätt Solis. Var och en skall tro på det som passar dem bäst. Ingen skall säga till någon annan vad som är bäst för alla är vi olika.

Det värsta jag vet är när någon av de så kallade religiösa ringer på min dörr och försöker att intala mig att deras tro är den bästa.

Jag är nog som de kallar för ateist (ej troende) men skulle jag vilja bli det så kommer jag nog själv att söka efter det som passar mig bäst.

Men jag tänker så här. Var är det krig mest? Jo där det finns många olika religioner och man tycker att de människor som tror måste tro på den rätta tron (vad det nu är och vem bestämmer vad som är rätt) skall inte få bo i den staden eller det landet de vill bo eller vad det kan vara. De ska förvisas eller skjutas ner. Det är ju inte klokt därför är jag inte troende.

Men ibland så är man lite undrande om man tittar lite på TV och ser alla glada människor som sjunger m.m. i ett program som t.ex. där frälsningsarmen är med. Kan det var så att de har något som jag inte har, att det är därför de alltid ser så glada ut m.m.

Jag har haft arbetskamrater som var troende, men de var som "vanliga människor" skojade jag med dem om. Sin tro hade de inom sig och de pådyvlade den inte på mig, men visst kunde vi ha djupa diskusitioner ibland men det var bara intressant. De tillät mig att ha en egen åsikt, sa aldrig att det var fel eftersom jag inte är troende.