Äntligen har jag lärt mig att jag inte längre vill lyssna på någon annan människa om tron d.v.s jag har fullständigt lessnat på hur var och varannan olikatroende säger:vårat sätt är den rätta

Förresten visst kan jag lyssna på vad andra människor säger om sin tro men inom mig behåller jag mitt sätt för mig själv och är faktiskt ganska lycklig med det och har ingen som helst behov att försöka "frälsa" andra människor;utan tycker att tron är en hjärtesak för var och en.

Det som jag tycker är snurrigt är hur människor kan tro att endast deras tro är den rätta och det kan jag bara inte ta till mig
Min tro är den rätta just för mig personligen

Varför behöver människor tvinga på andra människor sin tro;varför kan inte var och en ha sin tro inom sig, i den inre friden som blir när man hittat "hem"!?!

och varför skall vi då behöva lyssna till "DIN TRO" ????




Jag lyssnar gärna på olika filosofier och religiösa tankebanor och har stor glädje av att få ta del andra människors "TRO". Men det innebär GIVETVIS inte att de (eller Jag) skall få mig att tro som de (mig).

Hur skall jag annars kunna ta ställning om jag inte vet vad olika religioner innebär???

Alldeles rätt har du Gammelnalle:varför skulle ni lyssna på just min tro!?!

Men saken är den (för mig) att jag egentligen inte längre kan berätta om just själva tron för andra människor, eftersom det är så innerligt personligt och på sätt och visst heligt och till detta har det utvecklats efter år av sökandet,finnandet,borttappandet,åter finnandet etc. och till slut fann jag tron inom mitt eget väsen.

Att jag upplever det där med tron som snurrigt beror troligen på att jag alltid tidigare har sökt tron utanför mig själv;hos andra människor,religioner, men äntligen har jag kommit så att säga hem, till mitt eget innersta, där tron finns.

Oj så svårt det är att berätta det hela

Känns skönt att höra dig berätta om "din tro" att du funnit den inom dig själv. Jag är väl inte vad många andra skulle kalla troende utan är väl lite en Tomas tvivlare och jag lyssnar och accepterar att andra människors troinställning bara de låter bli att prångla på mig deras tro.
Jobbade flera år tillsammans med en som tillhörde Jehovas vittne och det var inte lätt alla gånger trots att jag klart deklarerade för henne att jag inte hade samma uppfattning som henne och därför ville jag att vi skulle undvika att prata religion över huvud taget.
Men vi råkade ändå flera gånger i meningsskiljaktigheter om vardagssaker som vi hade olika uppfattningar om och trots att jag klart talade om att jag respekterade hennes uppfattning och ville bli respekterad för min, så påpekade hon alltid hur fel jag hade.
Kanske detta har gjort mig mera känslig för att jag absolut inte vill att någon annan "predikar" för mig om deras tro.
Jag vill söka själv och finna och inte få någon annans tolkning.

Vet att Jehovas vittnen är starka i Strängnäs, är de månne någon sådan du träffat på?
Mitt ex är född och uppvuxen i Strängnäs i en sådan familj, och där gick det så långt att familjen bröt med honom p.g.a. hans yrkesval för att kyrkan inte accepterade det.
Det kallar inte jag religiositet utan där är inget annat än hjärntvätt.
Så stå på dig du, det är vad du känner i ditt hjärta som är det riktiga och att du lever efter den devisen.

Jag har träffat troende av alla de slag och alltid har jag tyvärr blivit lika besviken Inte på människan men det sättet som tron används (min uppfattning);det är som att många många människor ta på sig ett märkligt "klädsel av tron" och alla andras "klädsel" är fel

och allt kan då dessa människor gömma bakom denna rätta"klädsel"
gör man någonting fel själv så är det ALLTID den onde som har då tagit dem i sin makt och gjort att de har gjort felaktiga gärningar!

Är jag god så bor Jesus i mitt hjärta;säger dessa människor.
Gör jag felaktiga gärningar (onda) så har jag tillåtit djävulen att ta sig in i mitt hjärta.

Av sig själv kan människan inte tydligen göra någonting;utan måste först dö så att Jesus Kristus kan börja leva inom mig.

Och Bibeln måste jag läsa dagligen om Guds ord skulle kunna stanna kvar levande inom mig;om jag inte läser Bibeln så kommer den onde genast och ta makten.

Man skall heller inte göra Lagens gärningar;utan presic ALLT skall göras för att ära Gud!

När jag talar med dessa personer så är var och varannan ord om tron men ingenting om det här livet,hur de själva är i livet,vad de gillar,vad de tänker;bara tron,tron,tron i alla evigheter.

Jag skriver inte allt detta för att fördöma troende människor;utan mer för att klargöra för mig själv mina egna tankar och att jag har blivit mer som en äkta människa när jag följer min egen väg genom livet och samtidigt absolut respektera andras vägval!

Du har så rätt Solis. Var och en skall tro på det som passar dem bäst. Ingen skall säga till någon annan vad som är bäst för alla är vi olika.

Det värsta jag vet är när någon av de så kallade religiösa ringer på min dörr och försöker att intala mig att deras tro är den bästa.

Jag är nog som de kallar för ateist (ej troende) men skulle jag vilja bli det så kommer jag nog själv att söka efter det som passar mig bäst.

Men jag tänker så här. Var är det krig mest? Jo där det finns många olika religioner och man tycker att de människor som tror måste tro på den rätta tron (vad det nu är och vem bestämmer vad som är rätt) skall inte få bo i den staden eller det landet de vill bo eller vad det kan vara. De ska förvisas eller skjutas ner. Det är ju inte klokt därför är jag inte troende.

Men ibland så är man lite undrande om man tittar lite på TV och ser alla glada människor som sjunger m.m. i ett program som t.ex. där frälsningsarmen är med. Kan det var så att de har något som jag inte har, att det är därför de alltid ser så glada ut m.m.

Jag har haft arbetskamrater som var troende, men de var som "vanliga människor" skojade jag med dem om. Sin tro hade de inom sig och de pådyvlade den inte på mig, men visst kunde vi ha djupa diskusitioner ibland men det var bara intressant. De tillät mig att ha en egen åsikt, sa aldrig att det var fel eftersom jag inte är troende.

Är inte troende såsom man menar med det. Tillbedjer ingen Gud, ej heller Allah m fl. Är inte med i svenska statskyrkan.

Det här med det goda och det onda tror jag är symboler. Kan inte tro bokstavligt på t ex allt i Bibeln. De tio budorden kan väl vara bra rättesnören. Kanske kan vi inte alltid uppfylla allt som de säger men ändå.

Allt som står i Bibeln idag är inte det som stod där från början. Den har fyllts på under olika perioder och översatts osv. Dessutom har vårt samhälle förändrats när det gäller vissa saker så om vi skulle leva efter Bibeln skulle vi nog få backa ändå upp till 2000 år!

Devisen " Allt vad i viljen att människorna skall göra eder skolen i ock göra dem" är väl heller inte helt fel.

Men, som du så riktigt säger Silos, så måste man nog känna inom sig på vilket sätt man vill tro.

Allt prat om det onda som kan komma in i en om man gör fel enligt den eller den trosförkunnelsen struntar jag i. Har släktingar som är med i Jehovas och har sett vad det kan göra med en familj så därför avskyr jag deras tro.

Vill man ha ett rättesnöre att leva efter så varför inte de mänskliga rättigheterna?

Det viktiga är att vi kan leva med oss själva utifrån det vi gör mot andra. Har man haft turen att komma " helskinnad" ur sin barndom/tonårstid så har man väl i regel någonting längst därinne som talar om för en om man gör rätt eller fel mot andra.

Kram!

Jag tycker inte man behöver prata om vad man tror på alls. Det är ju ändå upp till var och en vilken religion de tillber.

Ett par som vi umgås väldigt mycket med är pingstvänner men som tur är har de aldrig försökt pracka på oss deras religion. Visst har vi diskuterat våra olika religioner lite löst men inte mer.

Vad du Silos tror eller inte tror på är ju helt upp till dig själv. Det är ju i alla fall bra att du känner att du har hittat rätt i denna djungel av trossamfund.

Jag antar att få personer här på forumet vet vilken religion jag "tillhör" och det faktum att jag totalt spenderat ungefär 6 månader av mitt liv på kloster. Det finns ju liksom ingen anledning för mig att gå ut och proklamera vad som jag anser är rätt och försöka konvertera er till min religion.

Så fick vi då ett rättesnöre till sist:PRATA INTE OM RELIGION!

Tack för den gliringen Andreas!

Jodå, visst får du prata men jag anser inte att man ska försöka pracka på folk sin tro. Det är ju inte som att jag ignorerar folk när de frågar ifall jag är kristen eller vad jag tror på. Jag går bara inte ut och säger vad jag tror på och vad jag tycker att andra ska tro på..

Jag pratar jättegärna om religion så länge det inte går ut på att smutskasta den andra religionen eller det lägger sig på en så låg nivå som "min tro är bättre så det så". Förstår du vad jag menar?

Prat om religion är väl som prat om tex politik... förr eller senare brukar det spåra ur...

Tycker absolut man måste kunna prata om det, bara ingen försöker pracka på andra sin egen tro.....

Det som jag personligen har lite svårt för när det gäller religion, är alla "måsten" och förbud som finns inom en del religioner / trosuppfattningar....

Varför ska en religon bestämma hur man får leva..?

I en tråd om religion, är det ju fritt fram att tala om ... just Religion. Både sin egen, och andras så som "jag" uppfattar den.


Jag har massor med "tro" som jag gärna skriver om. Med stort intresse dessutom. Därför att människor intresserar mig.
Tro och människor hör ihop. Tron på vad, är en annan sak.
"Tron" i sig, hör ihop med människor, oavsett vad den fokuserar på.
I botten är vi människor, och det är vad allt utgår från.
(nu skriver jag inte mer om det, för då blir det en avhandling.)

Inte heller kommer jag att skriva om min egen specifika tro, inte nu i alla fall. Det är en "avhandling" det också.

Men jag kan skriva något som jag hörde på radio en gång.
Frågan: "Vad är det viktigaste för dig i livet?"
Vad svaret än blir, så är det "din Gud". Sedan må det vara Gud, pengar, karriär, eller barnen.
Det tål att tänka på. Ja, det där med "barnen" också!


Och så kan jag skriva om vad jag "tror" om "tro" överlag.
Det du skriver om solis, om människor som behöver tala om för andra hur de ska göra/vara/tänka - tror jag är mycket rädda människor (med svåra upplevelser i bagaget) som har stort behov av att både skaffa sig själva ett värde, och att ha KONTROLL.
Om det sedan yttrar sig inom religionen, eller något helt annat område, är oväsentligt. Det har mer med människor att göra, än med religion-i-sig.

Jag läser också in ett behov att få sätta sina egna "onda" sidor utanför sig själv. För att det gör för ont att införliva dem med sitt jag?
Vi människor ÄR ju både "goda" och "onda"!! Men vi behöver TILLÅTELSEN för att kunna se det i ögonen. (men först när vi kan se det, kan vi ju också försöka ta ansvar för det, och inte "förneka" och "leva ut"!)


Liksom Gammelnalle, och även dig solis, anser jag det BERIKANDE att lyssna på andra människors egna erfarenheter, inom sådant som jag har funderingar kring. Religion och tro, till exempel.
Hur ska jag annars kunna finna mina egna svar?

Men, som sagt, det är en enorm skillnad att lyssna till en människa som berättar om sina egna erfarenheter, och en som säger "gör si gör så! så-ska-det-vara!"


Som insatt i damp, adhd, vet jag också att olika npf (neuropsykiatriska funktionshinder) kan ha "besserwisser" som ett "symtom".
Nu handlar det inte om "besserwisser" på något vis, men vi/andra människor tolkar det ofta så, när vi inte vet någon annan tolkningsmöjlighet.

För många människor med till exempel neurologiska svårigheter, kan stereotyp religion vara en lisa för kropp och själ. Kanske för att religionen för en del människor extra mycket har sin funktion som "ordning-i-kaos".

Religion har ju många funktioner utöver "gudstro"! Till exempel just "ordning-i-kaos", lagar, och levnadsregler.


Oavsett vilken religion jag går till, så kan jag finna MASSOR med VISDOM!
Religion innehåller livsvisdom, likaväl som den innehåller möjligheter till makt och flykt och angrepp.

Jo, en sak till. Eller ett annat sätt att säga det på.

Man kan säga att människor gömmer sig bakom sin tro/religion (eller bakom vad som helst, egentligen). Och det funkar ju! Eftersom diskussionen ofelbart hamnar kring tron/religionen (eller "vad-som-helst"), och inte det egentliga "problemet".

Här var det många bra och intressanta inlägg vill jag lova.
Och amaira, du är fenomenal på att skriva ner vad du vill
ha sagt och därmed också vad jag själv gärna skull skriva
Men nu behövs ju inte det
/Gillan

Amaira;just på det viset har jag upplevt många många troende att de gömmer sig bakom en "trons klädsel" och detta finner jag svårt.

Samtidigt vet jag att jag själv har under åren gömt mig bakom clownens mask

Det är nog så att vi människor av och till behöver våra masker eftersom det sanna jaget inte är stark nog för att våga visa sig; åtminstone har det varit så för mig.

Även jag talar gärna om tron-religion med andra människor men oftast till slut blir jag besviken när det kommer fram att just vårat sätt är den rätta

Själv tycker jag att hela livet är så oändligt rikt på alla plan och jag skulle inte vilja att andra levde på mitt sätt utan önskar innerligt att varje människa kan finna sin egen väg och sedan kunna dela med sig på ett bra sätt till andra människor.

Jag tror att det bästa sättet är att dela med sig är just genom sitt sätt att leva;hur jag är mot mina medmänniskor,djuren,naturen....
alltså inte så mycket genom mina ord men genom mina handlingar.

Mina handlingar visar mer än väl vem jag är även då när jag inte säger ett enda ord.

Att leva som en sann kristen!
Är inte det helt enkelt att vara en schysst medmänniska?
Att man är varsam om livet och sina nära.
Att man kan känna empati med dom som har det svårt.
Att man gör vad man kan för att stötta och lindra för dom man är engagerad i.
Att vara mot andra som man själv vill att andra ska vara mot mig.

Om man sen tror på Gud, Allah, Ödet eller Godheten, spelar det någon roll?

Rakt in i mitt hjärta gick dina ord
Så tänker även jag

Nej, det spelar absolut inte den minsta roll vad mig
beträffar. Vilken religion du tillhör intresserar mig
inte det minsta.
I det du räknade upp instämmer jag till fullo. Önskar bara
att alla kunde respektera på det sättet.

/Gillan

Hur skulle vi komma fram till vilka vi är , och vill vara, om vi inte kunde diskutera olika saker? Man lär sig hela livet. Genom att kunna " se" med andras ögon en stund så vidgas våra vyer, eller hur?

Även om någon annan försöker övertyga dig att deras tro är den rätta så lär du dig massor! Att det sen inte känns så trevligt alla gånger är en annan sak.

Att inte kunna diskutera och stå för sin sak tilltalar inte mig. Och även om man är envis så kan man faktiskt ibland övertygas om att det man trott på kanske inte var så bra. Vill man inte diskutera är man nog en väldigt rädd människa som inte törs att lyfta blicken över sin egen lilla ankdamm för man kan ju se att det är "otäcka "saker på gång därute.

Ingen , absolut ingen är perfekt , vad nu det är. Men man måste sluta tro det om sig själv och visa lite ödmjukhet , tror i alla fall jag.

Så , ursäkta Andreas!

Ursäkta mig, här kommer ännu en åsikt som skulle
kunna höra hit. Om jag röstar på ett politiskt parti, och
mina bästa vänner är på den totalt motsatta sidan,
Skulle vi inte fortsätta vara " bästisar " pga att vi
tycker olika partipolitiskt . Tack, men nej tack,
jag väljer mina vänner utifrån hur dom som människor
beter sig

/Gillan

Så tänker även jag;men ack så svårt det kan vara ibland