Om det där med tron igen, snurrigt snurrigt snurrigt...... Alternativ

[silos]

Äntligen har jag lärt mig att jag inte längre vill lyssna på någon annan människa om tron d.v.s jag har fullständigt lessnat på hur var och varannan olikatroende säger:vårat sätt är den rätta

Förresten visst kan jag lyssna på vad andra människor säger om sin tro men inom mig behåller jag mitt sätt för mig själv och är faktiskt ganska lycklig med det och har ingen som helst behov att försöka "frälsa" andra människor;utan tycker att tron är en hjärtesak för var och en.

Det som jag tycker är snurrigt är hur människor kan tro att endast deras tro är den rätta och det kan jag bara inte ta till mig
Min tro är den rätta just för mig personligen

Varför behöver människor tvinga på andra människor sin tro;varför kan inte var och en ha sin tro inom sig, i den inre friden som blir när man hittat "hem"!?!

[mamamaggan]

Hur skulle vi komma fram till vilka vi är , och vill vara, om vi inte kunde diskutera olika saker? Man lär sig hela livet. Genom att kunna " se" med andras ögon en stund så vidgas våra vyer, eller hur?

Även om någon annan försöker övertyga dig att deras tro är den rätta så lär du dig massor! Att det sen inte känns så trevligt alla gånger är en annan sak.

Att inte kunna diskutera och stå för sin sak tilltalar inte mig. Och även om man är envis så kan man faktiskt ibland övertygas om att det man trott på kanske inte var så bra. Vill man inte diskutera är man nog en väldigt rädd människa som inte törs att lyfta blicken över sin egen lilla ankdamm för man kan ju se att det är "otäcka "saker på gång därute.

Ingen , absolut ingen är perfekt , vad nu det är. Men man måste sluta tro det om sig själv och visa lite ödmjukhet , tror i alla fall jag.

Så , ursäkta Andreas!