Beskäring av vissa träd/buskar, - var lägga snittet ?? Alternativ

[Jan af Lisö]

När man beskär "vanliga" fruktträd, som t.ex äpplen och plommon, så lägger man skärsnittet precis utanför grenkragen. Enkelt och verkar fungera. Eller några mm ovanför en knopp om man kortat av en gren/skott.

Men, jag är inte helt säker på att det fungerar på en del andra växter, de jag tänker på är magnolia, mullbär "Mulle" och persika Frost. Jag har en känsla att när jag förkortar en gren/skott, så kommer ca 5 cm av skottet under att torka ut.

När jag gjorde årets sensommarbeskäringar på dessa lämnade jag tappar, som jag hade tänkt ta bort vid kommande sensomarbeskäring, men jag vet ej om det är rätt.

Är det någon vet hur man skall lägga snitt när dessa skall beskäras ??
(Jag vet att det skall göras under JAS)

[Cilla]

Jag har varit i ganska lång diskussion om stump på gran för ett par år sedan. De kunniga skogsägare som pläderade för 10 cm stump gjorde det av tre skäl; att fördröja rötinträngning i stammen, att förhindra savdropp på stammen och att minska riskerna för att såga i stammen (man avände motorsåg).

Vad jag vet finns ingen forskning som visar vad som skadar veden, i skogsägarens ögon virket, mest eller minst. Sedan dess har jag kollat granved rätt noga, men jag önskar att jag får in ved där stumpsnitten lagts för 10 år sedan eller mer, för snitten i den ved jag sett hittills har varit yngre. Det jag sett är att det i stumpen kilat in sig smala band av missfärgad ved såsom det gör i lövträd, men att barriärzonen i stumpen ser ut att ha varit mycket stark. Den har sällan kommit förbi grenkragen och in i veden innanför. Kanske är det så med gran att det inte spelar så stor roll var man lägger snittet som det gör med lövträd?

I annan ved är det tydligt att grenkragen "aktiverats" där en stump lämnats. På lövträd kan man se detta tydligt, men det fingerar säkert bättre om bladmassan på grenen reduceras lite årligen, än om all bladmassa går bort på en gång. När lövträden själva styr var energin i trädet ska gå, minskas bladmassan ju lite årligen på den gren som så småningom ska dö. Jag brukar härma detta i min beskärning när jag ser att en grövre gren kommer att behöva tas bort - att reducera bladmassan på den grenen och vänta att ta bort den till dess jag ser att grenkragen förberett sig och bullat ut. Detta är inte samma som att lämna en stump - det är ingen idé att lämna grenar utan bladmassa.

På vissa arter som utvecklar långa grenkragar om de måste, verkar det finnas ett samband mellan när grenen faller pga att den är helt rutten, och att grenkragen närapå kan omsluta det som faller. Ek är ypperliga på detta och vilda former av malus, äpple, likaså.


Frösått äppelträd. När de döda grenarna till slut faller är grenkragen väl förberedd att "svälja" och tillsluta. Kanske finns ett samband mellan tiden det tog för den döda grenen att falla och grenkragens tillväxt?

I övrigt har jag skrivit lite om snitt i träd här.