Kan vi vända på pannkakan och titta på ett teoretiskt exempel? Om jag släpper ut min kakadua skulle det kunna få följande resultat (han skulle ha jättekul och helt följa sin natur som djur ju gör):
1. Han skulle skita på mina grannars bilar, trädgårdsmöbler, torkande tvätt (och kapa tvättlinan), etc, etc. 2. Han skulle bita och klösa sönder dynorna i trädgårdsmöblerna och tugga på träet. 3. Han skulle bita av kvistar, knoppar, frukter och bär på diverse växter. 4. Han skulle gärna göra stickor av vindbrädor, etc på grannarnas hus. 5. Han skulle tugga bort alla gummilister på bilen, bita av radioantennen och leka sönder vindrutetorkarna. 6. Antagligen skulle han gärna bita huvudet av en och annan sparv som inkräktar på reviret också.
Inget av detta är naturligtvis elakt menat - han är papegoja och tycker det är skojjiga saker - det är hans naturliga sätt att vara. På kvällen kommer han inflygande för att käka och få lite kel innan han somnar på sin pinne.
Ska man då som granne småle och tycka att det är trevligt och helt ok när mitt husdjur följer sin natur på sin egendom? Om inte - är man då en materialistisk djurhatare som sätter sin egendom framför min papegojas behov av att demolera saker?
Liksom i den förra tråden måste jag få säga att det känns jättetråkigt att få höra om människofällor, om vilken taskig syn man har på djur, att man prioriterar det materiella före djur och natur, etc, etc i oändlighet. Man blir riktigt ledsen varenda gång!
DET HANDLAR INTE OM DET!!! Jag föreslår att vi har den här diskussionen vid något tillfälle där alla deltagare först får sticka fingrarna i kattskit. Då tror jag att man har rätt utgångsläge.
Nu får jag väl en smäll, men jag blir så himla trött på att de här argumenten alltid hamnar på någon sorts paj-kastningsnivå.
Kakaduan
|