Två ljuvliga trädgårdar, men ingen tid..., dagdrömmande mamma Alternativ

[Ti bee]

Vi har verkligen tagit allt på en gång. Flyttat över halva landet, skaffat barn, köpt 2 hus (ett till att bo i o ett till affärslokal), inom loppet av ett år och några månader. Jag har bott i lägenhet i många år nu innan. Det är då tusan att när jag får mina trädgårdar att pryda, så har jag ingen tid i världen. De potentiella barnvakterna, mor- och farföräldrar och vänner, bor kvar i andra halvan av landet. Mannen min jobbar ju. Min lillunge kommer först så det är vi hela dagarna. Och så dessa trädgårdar som lockar som jag inte hinner med...Ha ha, jag läser frökataloger och trädgårdstidningar på toaletten oftast.
Åhh, den ena trädgården är helt skyddad, söderläge med en härlig mur som jag brukar fantisera om....jag ser småblommig klematis klänga över murkrönet...Den är vanskött trädgården, ingen har brytt sig på herrans många år. Det gick inte ens att komma in i den p g a alla rosor som kastat sig vilt många meter åt alla håll. Vi har rensat nu och jag är nyfiken på vad för växter som kan ha överlevt under årens lopp.
Den andra trädgården har en underbar uteplats i söderläge med kringgående rabatt där jag planterade klängrosor i höstas. Ett vedförråd som jag planterat 2 blåregn bredvid ingången, de börjar växa nu.
Några plantor har jag i alla fall hunnit få ner i jorden och jag njuter stort av att se de vakna till liv och börja växa. Men det mesta får förbli drömmar till dess jag får lite mer tid igen någongång...att drömma är ju också underbart. Och värre problem än dessa har jag minsann haft...

[mynta]

Har oxå två små troll, 2 år & 6 år, men det går himla bra!
Ett av knepen, är som Hannele säger: Bär, Frukt & eget land. Det sistnämnda arbetas det stenhårt i. De stackars fröerna som är satta är för länge sedan upphackade, där grävs, krafsas & vattnas dagligen... *ler*

Sedan så finnes det rabatter där de får lov att husera i princip fritt: örtagården, vissa perennland, med tåliga perenner, som röllika, variegerade myntor, pärleternell, vitpytta m.m., där det får lov att trampas runt & plockas av hjärtans lust. Så sår jag oxå en massa plocktillåtna ettåringar, ringblommor, gurkört etc. På så får de lov att göra buketter m.m. av scilla osv.

Ett mysigt buskage är vi lyckliga ägare till! Därinne grejas det, gömmes sig, pysslas, klättras & leks det. Här växer det vilda smultron & blommande ogräs, maskros, ngn rosa vildgeraniumhistoria m.m.

Egna fröpåsar får de med, ringblommor, borstnejlika etc, kostar inte många kronor. Så fyller man på påsarna då & då med egeninsamlade fröer.

Jag har sett till att de blivit introducerade till trädgårdens djurliv, myror, spindlar, maskar, larver, snäckor, grodor är himla spännande. Det gäller bara få dem att förstå att detta är levande varelser, som kan få ont & blir rädda om man drar & petar i dem. Att hålla en groda eller snigel i öppna handflatan är OK, men inte att hela tiden hålla på att plocka med dem... Det går bra hemma hos oss. Lyfta på stenar & bara titta på myror uppskattas. Fjärilar älskar de med.

Vatten i alla dess former, gegga är himla kul! Som tur är så finns det både regnkläder (vid svalare väder) & badkar... =)

Klassiker som sandlåda, låga gungor, en stor stam att klättra på, en liten rutchbana, ett litet tält ska absolut inte underskattas.

Givetvis så har de en mängd egna krukor att greja med, i dem passar sten, sand, gräsklipp & snäckor, lika bra som jord & plantor... *fniss*

Mne visst händer det tillbud, sånt får man räkna med... Inget att bli arg över, oftast så kommer de med mkt logiska förklaringar över sitt beteénde. *S* Senast igår, så planterade jag ut ettåringar & lämnade tagetsen utom synhåll i två sekunder. När jag tittade dit, så var alla plantor i en enda röra & flera avbrutna! När jag frågade vad nu detta skulle betyda, så replikerade tösabiten, att det blev så, när hon "grävde ned masken, som BOR där, faktiskt". Då kunde man inte vara arg längre, med ryckande mungipor, men vi kom överens om att nästa ggn så ska hon fråga om hon får låna sin mors lådor till sina planteringar (& dessutom så vill maskar gräva ned sig själva, man ska bra lägga dem på ytan. Annars så blir de rädda...)

Eller min kobrakalla förra året, minstingen utvecklade en besatthet av den, när han insåg att mor hans inte ville att han skulle gå i närheten av den (såg giftig ut). I flera veckor så lyckades jag fånga in honom, när han racade dit, men trägen vinner. Han kastade sig över den & hoppade upp & ned på den stackars kallan, med rumpan. Det blev mos av den, men jag grävde ned de sorgliga resterna & i år så komer den igen, med tillökning! Andra besattheter, mina utesådder förra året, de flesta blev massakerade, men iår så är nyhetens behag över & de får stå ifred...