Att smita ifrån verkligheten, genom att...... Alternativ

[Gillan]

Tex byta kanal.... eller att jag orkar inte se.... eller
att det där är för mycket för mig. Det tycker jag är fegt.

Ja, jag vet att det blir " ramaskri " nu.
Men det är ju faktiskt verkligheten vi lever i.

om jag skulle acceptera såna skäl till att inte titta, skulle
jag tycka vara detsamma som att hålla med om att " judeutrotningen"
inte hänt. För det har jag inte sett. Pga att jag inte orkade se det.

Jag menar inte att alla tycker så, för så vet jag att det inte är.
Men för att tycka nåt, måste vi ju leva i verkligheten, precis
som den är. Man kan ju inte ha en åsikt om nåt som man inte
vet nåt om. Nu blev det snurrigt som vanligt, men nån kanske
förstår vad jag menar.

/Gillan

[Zarah P]

Ibland kan det vara så att man själv har så mycket sorg och smärta i sig, och kring sig, i sin omedelbara närhet, att man måste ransonera livet "därute".
Ibland blir det långa perioder när man inte kan ta till sig allt det henska som händer i världen, när man stänger allt ute och inte tittar på TV, och inte läser tidningar.
Ibland kan man läsa lite i taget, i tidningarna. Ibland kan man se ett halvt program, och resten dagen därpå - fast det är hemskt - för att man känner att man måste veta.

I vissa fall är det så, att det är de som bryr sig mest, som inte orkar. Det är nog faktiskt till och med ofta så, har jag förstått. Då kan jag inte tycka att det är fel att inte vilja bära mer. När man redan bär så mycket man orkar, och lite till, kan ett enda inslag i TV's nyhetssändningar vara det enda som behövs för att en människa helt ska sluta fungera. Det tycker inte jag att det är värt.

Sensmoralen i mitt långa inlägg är som följer; jag förstår vad du menar - men jag kan inte hålla med dig. Hur man än vrider och vänder på sig, är man ändå sig själv märmast och man har en skyldighet, både mot sig själv och sin omvärld, att först och främst se till att man själv orkar med livet. Därefter kan man börja bära andras smärtor, men inte innan.

Tycker jag...