Att smita ifrån verkligheten, genom att...... Alternativ

[Gillan]

Tex byta kanal.... eller att jag orkar inte se.... eller
att det där är för mycket för mig. Det tycker jag är fegt.

Ja, jag vet att det blir " ramaskri " nu.
Men det är ju faktiskt verkligheten vi lever i.

om jag skulle acceptera såna skäl till att inte titta, skulle
jag tycka vara detsamma som att hålla med om att " judeutrotningen"
inte hänt. För det har jag inte sett. Pga att jag inte orkade se det.

Jag menar inte att alla tycker så, för så vet jag att det inte är.
Men för att tycka nåt, måste vi ju leva i verkligheten, precis
som den är. Man kan ju inte ha en åsikt om nåt som man inte
vet nåt om. Nu blev det snurrigt som vanligt, men nån kanske
förstår vad jag menar.

/Gillan

[Gillan]

Det finns många hemskheter som jag inte alls "tittar" på, eller ens gör något åt! Inte ens försöker.

Jag VET att det finns, och att det sker.
Däremot vet jag inte vad det gör för nytta att även en till lider över det! (jag alltså)

Det finns så många olika sätt att "bry sig" på.
Antagligen lika många olika sätt som det finns människor. Och vi ÄR alla människor! Ska vi börja "bry oss" och agera, mot ALLA hemskheter som sker - så går vi under!

För mig handlar det om prioritering.

1. Jag.

Jodå, ni läser rätt!
Utan egen förmåga att kunna "tanka" och ge mig själv KRAFT, utan egen förmåga att TILLÅTA mig ro och samvetsfrid och glädje, utan egen förmåga att kunna avgränsa och sätta gränser och prioritera utan att ha dåligt samvete för det - så har jag ju inte mycket att ge andra!

2. Mina allra närmaste kära! Jag har en vuxen son med dampdiagnos, med jämna mellanrum ställer sig världen och livet rakt på ända. Jag är ett oerhört stöd för honom, och det tänker jag fortsätta vara. (liksom han är ett stöd för mig) Likaså behöver vi varandra, Hjärtevän och jag, av olika andra anledningar.
Själv är jag sjukpensionär, både ork och koncentration brister för många vardags-saker. Att ta vara på mig själv, och att prioritera, är livsviktigt för mig.

Jag mår BRA! Och det är en lycka i sig själv!
En lycka som inte är självklar.
Och nog har varje människa RÄTTEN att vara lycklig, fast "världen lider"! Världens lidande blir ju inte precis mindre för att jag sällar mig till den, som "sympati-yttring".

Det här är tankar och känslor som jag jobbat mycket med. Att inse min egen rätt till lycka, min alldeles egen!
Om jag "börjar bry mig" på fel vis, om jag "tar in" - osållat - bränns jag sönder!

Det hindrar inte att jag BRYR MIG! Och GÖR, om och när tilfälle erbjuds, som känns meningsfullt. Men väldigt väldigt mycket "vänder jag ryggen till".

Vill än en gång skriva sinnesro-bönen:


Ge mig sinnesro att

acceptera

det jag inte kan förändra,

mod

att förändra det jag kan, och

förstånd

att inse skillnaden

Förlåt att jag är så dålig på att uttrycka mig.
Men jag håller verkligen med dig, och jag beundrar ditt
sätt att skriva.

Jag skriver inte så för att jag håller på den som sist pratar,
Utan att för att man kan se saker och ting från så många olika
håll.

Självkklart måste du se till din egen situation, för att över huvud taget
orka med att se lite längre.

/Gillan