Att smita ifrån verkligheten, genom att...... Alternativ

[Gillan]

Tex byta kanal.... eller att jag orkar inte se.... eller
att det där är för mycket för mig. Det tycker jag är fegt.

Ja, jag vet att det blir " ramaskri " nu.
Men det är ju faktiskt verkligheten vi lever i.

om jag skulle acceptera såna skäl till att inte titta, skulle
jag tycka vara detsamma som att hålla med om att " judeutrotningen"
inte hänt. För det har jag inte sett. Pga att jag inte orkade se det.

Jag menar inte att alla tycker så, för så vet jag att det inte är.
Men för att tycka nåt, måste vi ju leva i verkligheten, precis
som den är. Man kan ju inte ha en åsikt om nåt som man inte
vet nåt om. Nu blev det snurrigt som vanligt, men nån kanske
förstår vad jag menar.

/Gillan

[LadyG]

Vad har fatalism (tron på ett oundvikligt öde) med saken att göra?

Att sitta med armarna i kors (vid tv-soffan) och tro att man inget kan göra, är nutidens fatalism.

Jag bryter ner dikten i beståndsdelar för att se om jag hittar fatalismen.

Ge mig sinnesro att
acceptera
det jag inte kan förändra,


Jag kan inte påverka eller förändra allt, och om jag grämer mig över det blir jag sjuk. Ingen vinner på det. Allltså tar jag dessa saker med jämnmod.

Jag kan t ex inte påverka vädret. Jag hatar snö och när det är kallt, men om det snöar ändå? Inte grämer jag mig över det. Det är bara att acceptera och gå vidare.


mod
att förändra det jag kan, och


Jag fortsätter med snöexemplet. Det snöar, och grannens uppfart är väldigt hal. Jag vet att det äldre paret som bor där inte är helt friska, medan jag är det. Alltså tar jag mod till mig och frågar om de vill ha hjälp, när jag ändå är ute och skottar och sandar.


förstånd
att inse skillnaden

Behöver jag ens förklara vad det innebär?

Jag hittar inget fatalistiskt i dikten, snarare tvärt om. Varför ödlsa tid på att bråka om saker man inte kan påverka när det finns så mycket man kan påverka?