|
MIN ÄLSKADE, MIN SJÄLSFRÄNDE
Nu mörkret lagt sig och ljuset släckts,
en tomhet utan gränser bränner,
det finns ingen återvändo.
Det var för sent för hoppet som väckts,
du kämpade tappert men förlorade ändå,
du väntade för länge.
Stora tårar faller på din kalla kind,
dom är ej dina egna,
hur många tårar har vi inom oss?
Utanför blåste en isande vind,
men jag känner mig lika kall inombords,
jag saknar ord.
Illamåendet sköljer över mig,
tarmarna vänds snart ut och in,
kroppen krampar av veckors återhållen gråt.
Smärtan, saknaden, tårarna,
det vill inte ta slut,
aldrig ska jag älska så.
Jag säger som barna,"life sucks"
|
Jag tänder ett ljus
23-11-2005, 11:21
