Katterna bara bråkar, Vad gör man? Alternativ

[Eva Swahn]

Jag har tagit på mig att passa en liten kattfröken på 4 år. Hennes husse är ute och seglar "jorden runt" och är tillbaka först till midsommar.

Men detta tycker min tuffe Hugo är ett riktigt dumt hittepå. Hugo är lite yngre, mycket större och tydligen en riktig ensamvarg. Han hävdar nu sitt revir till den milda grad att han nattetid vill sova i positionen: liggande som en skjuten hare över SIN mattes ansikte. Tidigare var han cool och självständig och rörde sig värdigt i sitt eget grevskap - men nu! Han vaktar ALLT. Det arma lilla kattskrället som jag passar får inte röra sig någonstans, varken ute eller inne.

Hugo nonchalerade de första dagarna lilla Mixie men nu blir det bara värre och värre. Han tar varje chans att bråka med henne. Och hunden fattar ingenting, är vanligtvis snäll mot andra medborgare, men lockas med i denna mobbning. Hon kan stå och hoppa jämfota och skälla och tar varje chans att jaga liten katt.

Nu måste jag fråga andra erfarna kattvänner: hur gör jag när katterna bara bråkar? Ska jag lägga mig i? Kommer det att fortsätta? Finns det risk att nån ger sig av? Kan de slåss så att de skadar varandra?

Båda är kastrerade. Båda är vana att vara ute. Just nu löser jag det med att ha katterna i olika rum, eller en får vara ute, en inne.

[Cilla]

Hej Gunvor,
Jag tror att erfarenheterna kan vara olika här. Håller med dig om att katter inte uppfattar straff eller syftet med ett straff. Men har svårt att tänka mig en katt som inte hör och fattar varifrån duschen kommer och att förknippa obehaget med i första hand blomsprutan och i andra hand med den som duschar. Inte med situationen som det sprutades i.

Katter är ju inte dummare än att de vet att vattenduschning inte kommer av att de bråkar med varandra. Den kommer av sprutan, och när sprutan tas fram för t ex vattning av blomstren, springer katten ut. Trots att den situationen inte alls liknar kattbråket som det sprutades i.

Därmed inte sagt att det inte går att kyla av ett kattbråk med t ex vatten. Man kan avbryta kattbråk på alla möjliga sätt. Men jag tror inte att deras slutledning av att bli avbrutna är att de nästa gång inte ska bråka med varandra.

Katters revirbeteende är mycket mer sofistikerat än den geografiska utsträckningen - det är kanske också det du menar med revirbeteende. De äger inte bara utrymmet utan också de människor de tycker om. Knäet, klapparna, uppmärksamheten, att märka med sina dofter mm. Jag har en katt som trivdes alldeles utmärkt med de andra, men som under ett par år jamade så fort jag gav uppmärksamhet åt en av de andra. Jag kallar det svartsjuka, den tar sig precis samma uttryck som hos människor. Med den skillnaden att katter inte tycker att de behöver dölja behovet av att äga det de gillar helt och fullt.

Här är brorsan Manne förresten. Han har inte utvecklat sitt totala ägarbohov ännu, men kommer säkert att göra det!