De ser visserligen riktiga ut, men inte
så "riktiga"! Det finns små "underliggande signaler" som "skriker" i mina öron, att det inte står rätt till med de här små gynnarna.
Det blir någon inre konflikt" mellan "riktigt" och "fel".
"Felet" är inte att de inte är riktiga, eller att de är miniatyrer, utan snarare små drag i ansiktena som inte är naturliga... Det blir lite grann som i en mardröm...
Det borde vara glädje, de frammanar glädje - men "under ytan'" finns någonting annat ... som hotar med motsatsen...
Äh, nu ger jag upp. Kan inte förklara.
Det låter ju bara för tokigt alltsammans.