Svullo har tagit sitt liv Alternativ

[netaave]

Kan inte påstå att jag är hans största fan. Men tycker det är oerhört tragiskt ändå, inte minst med tanke på att han har minderåriga barn.

[mamamaggan]

Jag har barn. Och jag har varit i verkligt djup kris. Det var bara något som kom emellan annars hade jag inte kunnat skriva det här.

Jag trodde på fullaste allvar att mina barn skulle ha det så mycket bättre utan mig så det var det bästa för dem.

Tycker fortfarande inte att det verkar som ni tar till er att man är sjuk, precis som i vilken annan dödlig sjukdom som helst.

Man kan ALDRIG garantera sina barn att man ALLTID ska finnas där. Det är den krassa verkligheten. Ingen, säger ingen är garanterad detta.

Älskar mina barn över allt på denna jord men jag kan ändå inte garantera dem att jag inte förr eller senare går bort i någon dödlig sjukdom.

Frågar för tredje gången : Om du ligger på sjukhuset som ett paket och har minderåriga barn ska man då hålla liv i dig för dina barns skull?
För det är så jag vill beteckna den situation du befinner dig i när du tar beslutet. Finns inte en enda vettig tanke i din skalle, fast det tror du. Du tror att du äntligen ser klart. Och framför allt DU BERÄTTAR INTE DET FÖR NÅGON.

Det som skrivs om hur omgivningen ska agera måste komma in tidigt. När sjukdomen redan brutit ut på allvar då uppfattar du alla goda ord som hån. Så där säger hon/han bara för att hon/han kan läsa dina tankar och hon/han vill bara dj-vlas med dig. Allt omkring dig talar bara om för dig vilken eländig människa du är och alla bara önskar att du ska försvinna så att allt kan bli bra igen. Du känner dig som en cancersvulst rent ut sagt.

Var inte så rädda för denna sjukdom. Den finns på riktigt som vilken annan sjukdom som helst. Och har du en vän som inte verkar vara helt på topp, ta kontakt. Du behöver inte säga något speciellt. Ta med lite fikabröd och sitt och prata om vad som helst en stund. Om vännen vill så kommer det förr eller senare fram att den mår dåligt och då behöver du bara lyssna.