Kan inte påstå att jag är hans största fan. Men tycker det är oerhört tragiskt ändå, inte minst med tanke på att han har minderåriga barn.

VA?! Är Micke Dubois död? Eller bara karaktären Svullo??

Ok.. Surfade bland skvallerpressen och läste här.. Usch.. Tragiskt att en människa kan må så dåligt att enda sättet att bli fri smärtan är att ta sitt liv..

Ja Micke Dubois har tagit sitt liv .....
Lämnat efter sig 4 barn.... varav det yngsa bara ca 1 år...... tror det älsta är 15 år.
Stackars barn!!!
Linda

Jag läste det i morse och har mått lite halvdåligt över det hela dagen. Inte för att jag var ett fan heller, jag bodde inte ens i Sverige när han var som mest populär, men jag tyckte han verkade vara en sympatisk person och man har sett rätt mycket av honom på senaste tiden tycker jag.

Dessutom gick min far samma öde till mötes, så jag kan leva mig in i hur familjen har det just nu. Det känns inte alls bra.

Stackars dem alla.

Ca 1499 person till tar sitt liv varje år. Nu när kändis tar sitt liv bryr sig "alla" men inte annars...... Samma sak när brottaren i gbg tog lviet av sig.

Det är oerhört tragiskt att så många inte orkar med denna världen. Kan hålla med dig Ralf men samtidigt kan det vara ett sätt att få igång debatten. Och jag tror att de finns många som tänker till lite extra inte bara på Micke/Svullo utan på hur svårt det tydligen kan vara att vara människa idag. Det Är synd om människorna!

Det där är inte sant, bara en schablon.
Alla som känner någon som mår dåligt, bryr sej.
Nu råkare även en stackars 14-årig skolpojk bli "kändis",
men det kanske kan hjälpa andra och hindra ett fler råkar ill aut.

Tragiskt med självmord. Kan förstå dem.

Jag tycker alltid det är lika tragiskt med självmord, oavsett om personen är känd eller ej. Extra tragiskt tycker jag det är när en person tar livet av sig p.g.a en skilsmässa eller nån annan kris, nåt som gör att man mår dåligt just då men går att ta sig igenom. Ja, jag vet att det är lika tragiskt vad orsaken än är men det känns extra onödigt på nåt sätt. Om han hade valt att fortsatt leva kanske han hade tänkt tillbaka på det om några år och varit glad att han inte gjorde det. Det är ju väldigt många som känner så.

Sen tänker jag mest på barnen jag också, att utsätta dem för det är fruktansvärt och (faktiskt) själviskt

Att ta livet av sig är inte själviskt! Blir så arg på sådana påståenden!! Man är ju sjuk och dör av sin sjukdom. Som att dö av cancer. Tror du att han hade ett val, Magdis?

Har man inte varit där är det nog svårt att förstå situationen.Fel att döma tycker jag. Det är väl just därför att man inte ser något annat som man gör som man gör.

Har varit i riktig kris en gång och funderade faktiskt på om det inte skulle var bättre för mina barn att vara utan mig. Jag var ju inte till någon glädje för någon just då. Dessa tankar är inte något som man kan styra . Vore det så enkelt så fanns det inga sådana här problem och alla levde lyckliga i alla sina dagar.

Sagovärlden var det i alla fall länge sedan jag levde i.

Jo om man har barn så har man ett ansvar för dom, då är det själviskt att inte söka hjälp i tid. i det här fallet hade han kunnat söka hjälp för det dåliga förhållandet så kanske det inte hade blivit separation.

Tror han var som de flesta karlar, "jag ska minsann inte gå och snacka med någon"

Om man har psykiska problem så ser man inte när det är "dax" att söka hjälp. Och inte tror jag det hjälpt Svullo att inte skiljas. Det faktum att en skilsmässa orsakar självmord talar väl för att han var svårt sjuk!

Jag tycker två saker. Det ena är att det är ganska respektköst att kalla Micke Dubois för "Svullo".
Han VAR inte Svullo. Han gestaltade Svullo.

Det andra är att det är fult att tala illa om en död - och att spekulera i huruvida han inte ville söka hjälp eller ej - det är både respektlöst och fördomsfullt.

Tycker jag.

Bra sagt tycker jag!

Håller med och ber om ursäkt för att jag skrev Svullo!!! Mitt inlägg handlade för övrigt inte om att jag ville tala illa om honom! Jag har liknande problem i min omedelbara närhet och känner största respekt för psykiska problem. Det är fruktansvärt både för den som är sjuk och inte minst för omgivningen....

/Stina

Mest synd om, tycker jag att det är om hans "före detta" som tog iniativet till skillsmässan....... vilket tydligen var orsaken till självmordet. Allt detta enligt Expressen, hon måste känna väldig skuld idag och naturligtvis är det synd om barnen också .......

Tänk ett steg längre och fundera på hur en människa kan må när han/hon fattar beslutet som innebär att lämna denna värld. Det är knappast själviskt. Ta och fundera över vad för känslor och tankar som rör sig i en människas huvud som gör att man tar steget fullt ut.

Jag tycker mer att sådana kommentarer som du fäller är faktiskt mer självisk. Eller kanske mer en kommentar som visar på att oförmåga att verkligen sätta sig in i problematiken.

Självmord är alltid djupt tragiskt!
Hade en vän, för ca 20 år se´n, som tog steget.
Fick ett brev från hans mor, efteråt--hon skrev att om jag vart där, så hade han inte gjort det?...........
Känner mej fortfarande skyldig, efter så lång tid.
Men; vad skulle jag kunnat göra?

Ja det var verkligen tråkig och sorglig läsning i tidningen idag...

Blir illa berörd när någon (känd eller okänd!) mår så dåligt så man väljer att ta sitt liv!
Då har man kommit långt förbi alla gränser för att tänka logiskt och riktigt. Tror inte att det är så att man inte tänker på barnen eller att man inte älskar dom tillräckligt. Man är nog bortom alla sådana tankar då!

Tänker bara på att han enl tidningarna försökt ringa ex sambo flertalet gånger under natten. Känns som om det var ett rop på hjälp! Stackars han, OCH hans före detta sambo OCH stackars barn...

Du hade inte kunnat göra någonting!

Så ha inga skuldkänslor. Mamman ville bara ha någon att skylla på. Nu menar inte jag att hon gjorde det av elakhet utan hon gjorde det i sin sorg och förtvivlan. Vi kan aldrig vara ansvariga för sådan här handlingar. De görs av människor som är sjuka och inte KAN inse det.

Skicket jävla skitsnack. Du pratar som om en person som mår så dåligt skulle vara så klar över sin situation att man klarar av att fatta sådana beslut. Tycker det vitttnar om höjden av okunskap och brist på förståelse.

Vad är det som gör att inte tanken på hur dåligt man måste må för att ta sitt eget liv trorts att man har sina barn. Vad för smärta bär inte en sådan person med sig om man fattar beslutet att världen och säkert barnen har det bättre utan att man finns där.

Varför är det så svårt att förstå att det är sjukdom som ligger bakom denna handling?

Eller är det bara att det är " fult" att var sjuk i själen ?
Om han hade haft en annan ," fysisk" ,sjukdom hade han då "dömts "för det?
Ska de med " fysiska" problem också bota sig själva?

Nej, man kan inte "bota" så´nt! Tyvärr!!!!
Min far hotade att ta livet av sej, när jag var barn..
Han sa att han skulle hänga sej.
Många, många kvällar fick jag ge mej ut i mörkret m ficklampa o leta efter honom!
Det var vidrigt!!!

Vad hemskt för ett barn att behöva känna så!

Jag förstår att det är en sjukdom, ingen vill medvetet göra så mot sina barn! Förfärlig dold sjukdom!

Faktiskt så tror jag inte att någon kan förhindra ett självmord... inte om personen har bestämt sig.
Annat är det om personen ifråga sänder ut rop på hjälp... då är det helt annat. Så har jag läst när personer som just ropat på hjälp har berättat.

Min lillebror tog livet av sig.. Ingen hade märkt något och ändå mådde han såååå dåligt att han inte orkade fortsätta leva.

Tycker inte att någon enda människa ska ta på sig skuldkänslor för den som valde självmord. Det gagnar ingen utan tär bara på ens eget liv.

Människan som väljer bort livet måste vara väldigt sjuk.. inte kroppsligt men väl själsligt.

Så sorgligt att höra zaaritha... jag förstår att det måste ha varit fruktansvärd psykisk press på dig. Kram

Man "bör inte" känna skuld--men det finns ingen "avstängnigsknapp"
tyvärr!!

jag förstår dig... så klart finns ingen avstängningsknapp men jag önskar ändå att du och ingen annan skulle känna skuld för andras handlande.

Lätt att säga men säkert svårare att klara av...erkänner jag

Hoppas , trots allt att det finns en avstängningsknapp, även om den är svår att hitta och att det kan ta lång tid.

Själv hade jag redan en bra kontakt med vården när jag hade min kris. Den hjälpte mig ur hela sk-ten och men jag glömmer aldrig smärtan.

Nej--smärtan finns där--alltid!
Och: tanken---"kunde jag gjort nå´t?"
Så--snälla; döm inte de som begår självmord!
Vi kan ej förstå deras förtvivlan o hopplöshet!!!

Håller med dig. Oxå genomgått en helvetisk kris och är väl inte över än. Hade jag inte fått hjälp av en underbar arbetskamrat som regelrätt såg till (det var "antagligen ringer du eller jag") att jag hamnade hos terapeut så hade jag inte levt i dagsläget.

Just att jag själv befunnit mig med ena benet och stor del av andra foten i graven gör mig skitförbannad på kommentarer om själviskhet och annat dravel. Av mina s.k vänner privat fanns ingen som hjälpte mig. Ingen såg till att komma hem eller tog mig med ut. Alla höll käften när jag försökte prata. Ingen i familjen har förmodligen vetat för de har inget sagt, fast jag kan inte fatta att inga misstankar funnits.

Ibland är det så att de närmaste inte ser, eller inser hur sjuk en människa är, även om man tycker att det borde märkas. Kan vara rädsla att förvärra också.

Har just nu en kompis som är svårt sjuk, vi andra har bara undrat när det skulle komma, men hennes man vill eller kan inte ge henne stöd. Hon sökte sig till oss i början men sedan klarade hon inte av det och nu törs inte vi ta direktkontakt för att inte förvärra. Hon har bara blivit sjukare och sjukare med tiden trots att hon får hjälp.

Känner igen hennes krisfaser och tror att hon snart slår i botten , tack och lov. Sedan kan det bara gå uppåt!

Fått lära mig att det är ytterst sällan som en kontakt förvärrar. Ta kontakt om ni klarar av det!!

Klart hon inte klarar av att söka sig till människor. Mår man så dåligt så orkar man inte. Så har det varit med mig. Herregud...har gått omkring som en zombie. Fattar inte att jag klarat heltidsarbete. Att hålla kontakt med andra människor kräver ork och förmåga. Den förmågan försvinner ju sämre man mår. Hon står uppenbarligen helt ensam och det är blad det värsta som kan hända. Förvisso kanske hon mår så dåligt att hon inte ORKAR skada sig själv. Den dagen kommer när hon kanske tar sig upp från det värsta och det är den farligaste tiden. Vetskapen att ingen finns/fanns där.

Förstår hur du menar. Hon hör av sig med små kort ibland t ex födelsedagskort o d. Vi har diskuterat detta mycket bland oss men eftersom hon uttryckligen sagt att det gör för ont att träffa oss så följer vi det hela lite på avstånd. Har sprungit på henne på stan coh då började hon gråta så hon fick en stor lång kram. Även då sa hon att det gör för ont eftersom det river upp så mycket känslor.Ibland är det så , känner igen det.

Hon vet att vi finns där. När det bröt ut ringde hon mig och bad om hjälp. Då ställde vi upp och turades om att både prata med henne i telefon samt besöka henne. Vi har kontakt med hennes vuxna barn som stöttar henne så gott det går.

Det finns så mycket i detta som jag inte kan berätta men tragiskt är det när människor mår så dåligt.

Skickar kram till dig och hoppas att du inte tar för mycket stryk själv av att föröka hjälpa och stötta och finnas till för din vän.. Du är guld värd

Jag är inte ensam om det och vi stöttar också varandra samt har förstående omgivning.

Jag förstod att mitt inlägg skulle skapa negationer.
Om han haft öroninflammation då och mist hörseln, hade vi inte då sagt, han får skylla sig själv som inte gick till doktorn i tid? Då hade vi tyckt att ansvaret låg hos honom.

Jag tycker bara att vi måste få bort skamkänslan för att gå till hjärnskrynklarn, så vi kommer dit i tid. Så det inte slutar som för Svullo, (ja jag skriver det eftersom han kallade sig så själv.) Min erfarenhet är att karlar har svårare för det också, än vi tjejer alltså.

Förstår ni hur jag menar nu då?

Jag grundar det här på de erfarenheter jag har i mitt föreningsarbete, just när föräldrar mister sina barn, även fast dom är inne i sjukvårdsapparaten går det som regel fööör långt innan man söker hjälp.
Jag har varit med om föräldrar som "följt efter" sina barn trots att det funnits syskon.

Skamkänslan måste absolut bort!
Och det måste bli väldigt mycket enklare att få hjälp, för det verkar inte vara speciellt enkelt att få rätt hjälp.

Fast det är nog väldigt svårt för någon som mår så dåligt att klara av att be om hjälp.
(för han måste ha mått nå så fruktansvärt dåligt för att ens tänka sej att ta sitt liv)

När man har ont i öronen så förstår man var det onda sitter men det gör man inte när man är sjuk i själen. Det är inte så lätt då att söka hjälp.

Sedan håller jag med dig när det gäller att få bort skamkänslan.

Att människor i chock ska förstå sitt eget bästa är för mycket begärt. Har man mist ett barn är det naturligt att vara ledsen o s v och jag tror inte man märker när man går över gränsen.

Att föräldrar följer efter sina barn " trots att det finns syskon" talar väl bara om för oss hur långt sjukdomen gått . Tragiskt är det ju likväl men man kan inte lasta föräldrarna.

Om vi vänder på det då. Vi har i andra trådar talat om att vi vill inte vara med längre om vi blir svårt sjuka och blir liggandes som ett paket. Om en sådan person har barn, ska den då låta bli att förkorta sitt lidande därför? Vad kan den personen ge sitt barn? Barnet lider nog minst lika mycket.

Inför våra föräldrar är vi alltid barn , oavsett ålder, och inte är det väl många som vill att ens föräldrar ska gå bort. Mamma och pappa ska alltid finnas där och stötta oss men så är det ju inte. Låt oss hoppas att de som mister sina föräldrar tidigt hittar någon annan som kan älska dem och bli älskade tillbaka.

Jag har förlorat två vänner; genom självmord! Dels den jag nämde förut--samt en kille till!
Han körde ner sin bil i vattnet..
Även då, skrev hans släktingar till mej; så jobbigt!
Undra på att jag hatar självmord och mår skitdåligt!
Nej, fel uttryckt av mej; jag hatar inte självmord, jag kan förstå!
Man kan alltså må så dåligt att man inte vill leva, längre!

År 2000 tog 1 380 personer livet av sig i Sverige. Antalet självmord per år har sjunkit under de senaste 15 åren, men självmord är fortfarande den vanligaste dödsorsaken för män i åldersgruppen 15-44 år och den näst vanligaste för kvinnor i samma åldersgrupp.
hela artikeln


Man måste vara lite frisk för att orka vara sjuk! Tyvärr.

Och hur vet Du det?? Det har jag ingen erfarenhet av.

håller med dej ophelia.
när man når en viss gräns, så inser man inte att man kan få hjälp om man har TUR.
att bli avvisad på dom ställen där man tror at hjälpen finns, gör att man ger upp.
när du sedan når en gräns där själmordstankarna kommer, så är det inte en självisk tanken mot barnen.
det är en räddning för barnen anser dom.
"om jag försvinner,slipper dom att ha en sjuk förälder att skämmas för.
dåblir allt jättebra för dom, och dom och andra anhöringa behöver inte ha så mycket jobb med mej. till och med grannarnas bråk är ens eget fel.

även kriget är ditt fel, så fungerar en utmattad hjärna.

jag orkar inte mera så detta blir bäst"

den tanken finns hela tiden, och nam inser inte att det är en sjuk tanke i en sjuk och deprimerad kropp.
när sjukvården vaknar är det försent ibland och dom som klarar sig kan få hjälp om dom vill.

Jamen dåså. Då är hon ju inte ensam men väljer själv att tackla detta på egen väg. Då finns ju ni alla runtom om det skulle behövas.

På sätt och vis förstår jag ditt inlägg men att HANDLA när man befinner sig deep down in shit skulle kräva en logisk tankeförmåga om man skulle handla efter det du skriver. Det kan jag säga på rak arm att det fungerar inte så. Det är alltid lättare att resonera om detta kring en teoretisk tankekonstruktion men det är inte alltid som det stämmer i realiteten. Vad du ska fundera på är själva förmågan att kunna fatta "smarta" beslut när man står mitt i en kris. Ditt resonemang kräver en viss planläggning och förmåga att se vägval på ett konstruktivt sätt. DET gör man inte om man befinner sig i kris.

Sorgligt att människor ska "lyckas" ta sitt liv och inte få den hjälp de behöver.

”Micke levde för sina barn”


Skrevs ut – för att dö


"Psykvården ett jävla hån"

Alltid tragiskt när inte psykvården ska fungera så att människor med svarta hål i sinnet inte får hälp!

det finns inget värre för en efterlevande än självmordet!

Handlingen utstrålar enorm själviskhet i sej.

Tolka mej nu inte fel!!

Personen är inte självisk, men handlingen är!
En slags flykt från allt som är jobbigt, alla krav, alla anhöriga som resten av livet kommer att bära såret av en oavslutade relation och alla dessa frågor..


Stopp nu!

Läs igen vad jag skrev innan du flyger mej i strupen !

Jag vet hur det kan vara, av egen erfarenhet..
I den stunden när man bara önskar man fick försvinna så det onda gick bort. Påstår inte för en sekund att personerna som tar sina liov är själviska, men dom orkar i den stunden inte med nåra tankar..
tror att det bara blir svart iuti, så att allt annats släcks ut
tror inte personen i det ögonblicket har något val!

men om den man ber om hjälp, psyk tex, inte ger nån hjälp alls, så..

tragiska öden är det iaf, men tänk inte mest på det sorgliga i dödsfallen!
Tänk också på den/ dem som lämnast kvar att grubbl aoch söka svar

Det var så jag menade! Handlingen är självisk i sig, eller är det någon som kan tycka att det är en osjälvisk och självuppoffrande handling??
Jag lider inte någon brist på empati p.g.a att jag använde ordet "själviskt". Har varit där själv, vet hur det är, vet att man alltid har ett val hur dåligt man än mår. Jag dömer ingen.