Jag är väldigt ödmjuk i min inställning till oförklarliga saker. Själv skulle jag nog vilja påstå att jag ibland är vad man kallar synsk. Tyvärr kan jag väldigt sällan använda det jag känner på mej till något, det liksom sköljer över mej som en vetskap och oftast precis innan något ska hända.
En gång ganska nyligen kunde jag dock använda det till något positivt. Jag var på väg hem från jobbet med tunnelbanan. Gick på T-banan vid Slussen mot T-centralen. När jag närmade mig T-centralen fick jag en väldigt obehaglig känsla och helt plötsligt visste jag att jag var tvungen att gå av där och gå upp till ingången vid Åhléns. Jag visste att min 14-åriga brorsdotter stod där och behövde hjälp. Jag hade inte pratat med eller om henne på flera dagar så jag hade absolut inte fått någon input om att hon skulle vara i stan (hon bor ganska långt från city). När jag kom till Åhléns gick jag bara rakt fram till henne - hon stod där och var ledsen - och sa: Hej stumpan, vad är det som har hänt? Hon stirrade på mej som om hon såg ett spöke! Jag kände på mej att du behöver hjälp, vad är det? frågade jag. Jag har inga pengar att åka hem för och min mobil har laddat ur var hennes svar. Så jag kunde ringa och lugna hennes mamma och hjälpa henne med respengar. Fiffigt va!
En annan gång var det inte fullt så roligt: Jag skulle åka till jobbet och gick ut genom porten hemma för att gå till busshållplatsen som låg väldigt nära huset. När jag kliver ut genom porten ser jag en tjej ganska långt borta och hon sitter på hur och pratar med en katt. Vilken gullig katt tänkte jag - synd att den ska bli påkörd...... Jag blev alldeles iskall inombords när jag insåg vad jag tänkt. Tjejen och katten kom närmare och jag stod som fastfrusen och stirrade på dom. Kunde inte göra någonting, jag var som förstenad. Sedan hör jag en bil närma sig och det ända jag klarade av var att kasta mej om så att jag slapp se olyckan. Däcken skrek och katten vrålade när den träffades av bilen. Den måste ha sprungit rakt ut framför bilen. Gudskelov klarade sig katten med några mindre blessyrer!!!
Jag säger inte att det är övernaturligt - men det känns väldigt konstigt (många, många fler upplevelser har jag haft men jag ska inte trötta ut er med dom).