Jag tror att Jenny har rätt... Det är nog ett sätt att göra sorgen konkret, och ta itu med den. Jag har nog gjort så själv, tror jag, till viss del.
Fast visst är det lite besynnerligt, ändå? Att det behöver vara SÅ offentligt...
Fast jag vet inte - alla sörjer på sitt eget privata sätt, och jag vill inte döma någon, heller, egentligen.
...men fundera kan man ju göra!