Vi har ju alla olika behov och sätt av att visa/inte visa vår sorg.
När mamma dog för ett år sedan satt jag och mina två syskon och försökte skriva ihop dödsannonsen.
Eftersom just skrivandet är mitt jobb blev det naturligt att jag förde pennan. Det första jag frågar mig när jag skriver, är alltid:
för vem skriver jag detta?Den frågan fullständigt paralyserade oss tre.
För vem??
För mamma? Självklart inte.
För hennes goda vänner? De visste redan.
För hennes ytliga bekanta? Var de så ytliga att de inte visste, då behövde de heller inte veta.
Det slutade med att det blev ingen annons!
Kan nog låta krasst, men ärligt talat; det kändes helt rätt. Mamma hade tyckt det också.
Man skall följa sitt hjärta.
Till minne av.
19-12-2005, 22:34
