Vuxna människor,barn,vandrare, på resa genom livet... Alternativ

[silos]

Något jag börjat mer och mer fundera över:vad är det som gör att vi människor blir vuxna och hur är en "riktig" vuxen?

Ibland tror jag att barn är i själva verket mycket mera "vuxna" långt före de ens fattar vad vuxenhet betyder:de säger ärligt rakt ut vad de tänker,vad de ser,vad de upplever,vad de önskar etc....

Så kommer de" riktigt vuxna" och ofta talar om hur ett barn skall vara;alltså vad ett barn inte skall göra men samtidigt ger dessa "vuxna" helt andra budskap i sina beteende:i hemmet, i skolan och överallt i samhället

Och inom varenda vuxen finns det 3åringar som skriker och andra vuxnas inre 3åringar skriker tillbaka:SÅ HÄR SKALL DET VARA!!!

Men "de riktigt vuxna" har missat en sak:många av dem kan inte förlåta och gå vidare med "sitt lek" utan de hatar och tycker illa om den andre kanske till och med för resten av livet.

På det planet är "barnmänniskor" bra mycket bättre;de kan förlåta och fortsätta leka med varandra men
"de vuxna barnen" i sin vuxenhet håller hellre till etiken,moralen,hyfset bla bla bla men MÅNGA gånger inom sig kokar de av ilska och denna ilska leder säkerligen till mycket ont i denna vår underbara värld.

Att vara just människa är faktiskt:underbart,spännande,svårt och vi har alltid möjligheter till nya val



Redigerat av silos: 26-10-2023, 01:09

[Magdis]

Ibland känner jag mig som att jag bara "spelar" vuxen och undrar när någon ska komma på att jag egentligen inte är vuxen på riktigt!
Jag läste en bok av Fredrik Lindström som heter Vad gör alla superokända människor om dagarna och i den fanns en berättelse som stämde precis in på mina tankar!