Tsunamispecial Alternativ

[Margaretha]

Jag missunnar inte tsunamioffren och deras anhöriga ett minnesprogram i TV. Det var ju en fasansfull händelse. Men vill alla ha det?

Och kommer det ett Gudrun-special och ett specialprogram för alla som förlorat anhöriga i olyckor - som bara blivit en litan notis i tidningen - eller i sjukdomar av olika slag under året? Knappast.

Var ska man dra gränsen? Vid 100 omkomna svenskar eller?

Jag känner mig väldigt tveksam till en heldag om tsunamin. Det är cyniskt på något sätt. Och mår verkligen alla anhöriga bra av detta?

Efter Estonias förlisning vet jag, hur en gammal dam (vän till min mor), som förlorade sin dotter, svärson och deras tioåriga tvillingpojkar, plågades av att hon aldrig fick försöka gå vidare. Alla sår revs upp hela tiden eftersom det var så mycket prat om bärgning osv.
Hon menade, att en minneshögtid som familjen hade var det viktiga för henne, och att all annan uppmärksamhet i medierna bara blev en fruktansvärd plåga.

Vad tycker ni? Det finns ju också så många andra tragedier i världen som behöver uppmärksamhet. Ta alla aidsbarn i Afrika t.ex. Och jordbävningen Pakistan. Osv, osv.

[*Felix matte*]

Nej jag tror inte alls att alla vill ha det... vet faktiskt inte om jag tycker att TV bör avsätta en hel dag (är det så) till att sända om katastrofen.
Men... det är ju mina tankar... Hur de som drabbats av det fruktansvärda känner... det kan jag inte ens föreställa mej men jag kan tänka att där finns många, många som skulle velat få slippa "ståhejet"

När det gäller tragedier så tror jag inte att det behövs några gränser vad gäller antal omkomna och inte behöver det heller handla om epidemier eller jordbävningar.
Tragedi är det också när barn mister sina föräldrar, fastän det inte sker i stora olyckor
Just idag är det ett år sedan min systers barnbarn fick besked att också pappa var borta för alltid... mamma gick bort i september.