Tsunamispecial Alternativ

[Margaretha]

Jag missunnar inte tsunamioffren och deras anhöriga ett minnesprogram i TV. Det var ju en fasansfull händelse. Men vill alla ha det?

Och kommer det ett Gudrun-special och ett specialprogram för alla som förlorat anhöriga i olyckor - som bara blivit en litan notis i tidningen - eller i sjukdomar av olika slag under året? Knappast.

Var ska man dra gränsen? Vid 100 omkomna svenskar eller?

Jag känner mig väldigt tveksam till en heldag om tsunamin. Det är cyniskt på något sätt. Och mår verkligen alla anhöriga bra av detta?

Efter Estonias förlisning vet jag, hur en gammal dam (vän till min mor), som förlorade sin dotter, svärson och deras tioåriga tvillingpojkar, plågades av att hon aldrig fick försöka gå vidare. Alla sår revs upp hela tiden eftersom det var så mycket prat om bärgning osv.
Hon menade, att en minneshögtid som familjen hade var det viktiga för henne, och att all annan uppmärksamhet i medierna bara blev en fruktansvärd plåga.

Vad tycker ni? Det finns ju också så många andra tragedier i världen som behöver uppmärksamhet. Ta alla aidsbarn i Afrika t.ex. Och jordbävningen Pakistan. Osv, osv.

[Eva i Skåne]

Jag är gräsligt trött på allt dravel efter tsumanin
Inte minst i frågan om svenska regeringens agerande.

Visst var det en fruktansvärd tragedi, det förnekar jag inte, men proportionerna, bara för att det var så många svenskar med, är ändå inte rimliga i förhållande t ex till jordbävningarna i Pakistan.

Om jag anat hur sned fördelningen av alla insamlade pengar skulle bli så skulle jag inte heller skänkt några pengar till Thailand.
Nyligen visades en karta över vad som var uppbyggt under året. I södra Thailand, turistområden, var uppbyggnaden fyrdubbel mot vad som förstörts, men i östra Thailand, dit turisterna inte kommer så mycket, var bara en tiondel uppbyggt och där fick folk inte några mer pengar.

Jag kommer inte att titta något på minnescermonierna i tv.