Tsunamispecial Alternativ

[Margaretha]

Jag missunnar inte tsunamioffren och deras anhöriga ett minnesprogram i TV. Det var ju en fasansfull händelse. Men vill alla ha det?

Och kommer det ett Gudrun-special och ett specialprogram för alla som förlorat anhöriga i olyckor - som bara blivit en litan notis i tidningen - eller i sjukdomar av olika slag under året? Knappast.

Var ska man dra gränsen? Vid 100 omkomna svenskar eller?

Jag känner mig väldigt tveksam till en heldag om tsunamin. Det är cyniskt på något sätt. Och mår verkligen alla anhöriga bra av detta?

Efter Estonias förlisning vet jag, hur en gammal dam (vän till min mor), som förlorade sin dotter, svärson och deras tioåriga tvillingpojkar, plågades av att hon aldrig fick försöka gå vidare. Alla sår revs upp hela tiden eftersom det var så mycket prat om bärgning osv.
Hon menade, att en minneshögtid som familjen hade var det viktiga för henne, och att all annan uppmärksamhet i medierna bara blev en fruktansvärd plåga.

Vad tycker ni? Det finns ju också så många andra tragedier i världen som behöver uppmärksamhet. Ta alla aidsbarn i Afrika t.ex. Och jordbävningen Pakistan. Osv, osv.

[Margaretha]

[]
Jag tror att du har fel. Det som irriterar är inte ett minnesprogram - ingen har något emot ett minnesprogram - men en hel dag?!

Instämmer.

Och kanske är det en plåga för många anhöriga just att det slås upp så stort. Även anhöriga är olika. Även anhöriga kanske vill slippa det offentliga och få sörja i fred. Och det är inte lätt, när trailers påmint om denna dag och de minnesprogram som ska sändas ofta, ofta nu under julen mellan TV-programmen.

Självklart är dagen speciell för alla och särskilt för de som var med eller är anhöriga, men alla andra som sörjer då. Om detta är Sveriges sätt att visa respekt och medkänsla så kvarstår frågan, hur vi i TV visar andra som råkat ut för tragedier i år respekt och medkänsla. Det är många, många som råkat ut för att förlora sina kära i trafikolyckor t.ex. Och sjukdomar. Och självmord osv, osv.