CITAT (Margaretha @ 25-12-2005, 23:53)
Jag missunnar inte tsunamioffren och deras anhöriga ett minnesprogram i TV. Det var ju en fasansfull händelse. Men vill alla ha det?
Och kommer det ett Gudrun-special och ett specialprogram för alla som förlorat anhöriga i olyckor - som bara blivit en litan notis i tidningen - eller i sjukdomar av olika slag under året? Knappast.
Var ska man dra gränsen? Vid 100 omkomna svenskar eller?
Jag känner mig väldigt tveksam till en heldag om tsunamin. Det är cyniskt på något sätt. Och mår verkligen alla anhöriga bra av detta?
Efter Estonias förlisning vet jag, hur en gammal dam (vän till min mor), som förlorade sin dotter, svärson och deras tioåriga tvillingpojkar, plågades av att hon aldrig fick försöka gå vidare. Alla sår revs upp hela tiden eftersom det var så mycket prat om bärgning osv.
Hon menade, att en minneshögtid som familjen hade var det viktiga för henne, och att all annan uppmärksamhet i medierna bara blev en fruktansvärd plåga.
Vad tycker ni? Det finns ju också så många andra tragedier i världen som behöver uppmärksamhet. Ta alla aidsbarn i Afrika t.ex. Och jordbävningen Pakistan. Osv, osv.
Jag tycker inte som dej. Har tittat på tv hela minnes dagen och tycker att det var en minnesvärd tv dag, speciellt Carolas framträdande var gripande.
Den här katastrofen tycker jag att vi alldrig får glömma. Vi svenskar var inte ensamma om att hålla minnesprogram i tv jag har parabol och det var sändningar liknade dom svenska på många språk.
Om alla vill ha det?varför den frågan? den frågan kommer ju alldrig upp i andra fall, jag tycker att det var viktigt att ALLA våra politiska ledare oavsätt parti var med på minnesdagen.
Mvh Cat