Alla hundägares värsta mardröm. Alternativ

[Emma]

I onsdags var vi hos vetrinären för att hämta ut lugnande medel inför nyår till vår nioåriga bearded collietik.
Hon upptäckte då att magen var svullen och efter röntgen, ultraljur och provtagningar är det nästan säkert en tumör någonstans.
Vi fick en tid på fredag för att de ska öppna och titta hur och var den sitter och se om det går göra något annat än att avliva henne.
Detta har hittils varit den värsta dagen i mitt liv. Jag bara gråter hela tiden och Sertina (hunden) tröstar allt vad hon kan, fast det skulle vara jag som tog hand om henne.

Är det någon som har erfarenhet av tumörer och behandlingar av dem.
Vi vill inte att hon ska lida förstås så jag tror inte att cellgift och medicinering är något alternativ, men jag vet heller inte hur det fungerar.
Har glömt bort det mesta vetrinären sa efter att vi fick veta att buken var fylld med blodblandad vätska.

Annars märks det ingenting ovanligt med Sertina. Hon är lika pigg som vanligt och äter som vanligt.
Hälsningar Emma

[yenny]

Jag har ingen erfarenhet av tumörer o hundar.

Däremot fick jag för några veckor sedan ta bort min älskade katt Amanda.

Hon hade en tumör på levern som det inte gick att göra något åt.
Dom hade kunnat ta bort den men det hade varit mer ont o jobbigt för henne än att det hade gett henne mer liv.

Vi upptäckte det för att hon var förvirrad och kissade på fel ställe.
Hon verkade inte ha ont och hon var ungefär som vanligt ända tills magen började svullna och tumören växte.
Då tappade hon aptiten och vi viste att det var dags att låta henne somna in.
Det var otroligt jobbig att inte kunna göra något åt det, jag grät hur mycket som hälst och det är fortfarande jobbigt när jag pratar eller som nu skriver om henne.

Men jag var tvungen att ta bort henne för hennes skull... hon mådde inte längre bra.

Jag skickar tröstande kramar till dej.