Alla hundägares värsta mardröm. Alternativ

[Emma]

I onsdags var vi hos vetrinären för att hämta ut lugnande medel inför nyår till vår nioåriga bearded collietik.
Hon upptäckte då att magen var svullen och efter röntgen, ultraljur och provtagningar är det nästan säkert en tumör någonstans.
Vi fick en tid på fredag för att de ska öppna och titta hur och var den sitter och se om det går göra något annat än att avliva henne.
Detta har hittils varit den värsta dagen i mitt liv. Jag bara gråter hela tiden och Sertina (hunden) tröstar allt vad hon kan, fast det skulle vara jag som tog hand om henne.

Är det någon som har erfarenhet av tumörer och behandlingar av dem.
Vi vill inte att hon ska lida förstås så jag tror inte att cellgift och medicinering är något alternativ, men jag vet heller inte hur det fungerar.
Har glömt bort det mesta vetrinären sa efter att vi fick veta att buken var fylld med blodblandad vätska.

Annars märks det ingenting ovanligt med Sertina. Hon är lika pigg som vanligt och äter som vanligt.
Hälsningar Emma

[Emma]

Sertina lever fortfarande.
Vi vet inte hur länge ännu då vetrinären fick skicka prover av det hon hittade och vi får svar om en vecka.
Det såg ut som massa blåsor, 0-2mmstora på levern och insidan av bukhinnan. Annars såg alla organ fina ut men 12-fingertarmen var väldigt ärrig.
Förhoppningsvis är det bukhinneinflamation som gått så långt att det blivit blåsor av det, och det går att häva.
Näst bästa alternativet är tumörer som hette något jag inte kommer ihåg, som utgår från bukhinnan och sprider ut sjuka celler till annan vävnad i buken, detta kan kanske behandlas med cellgift som sprutas direkt in i magen och ska i så fall förhoppningsvis inte påverka Sertinas välmående. Vissa hundar sa hon hade levt med detta i 800 dagar för att sedan dö av andra orsaker som t.ex. ålder . Man får då ge medicinen livet ut.
Sedan om vi har otur kan det vara andra elakartade tumörer som inte gör att göra något åt. Då får såret efter operationen läka och hon får ha lite kul ett tag och sedan avlivas.
Nu känns det iallafall som om vi har lite hopp. vetrinären verkade lite hoppfull iallafall. och det var verkligen skönt att få med sig sertina hem.
Hur det än går så ska hon ha roligt och känna sig älskad tills hon dör.
Jag håller tummarna för drevern Ewa och lider med dig och alla som förlorat någon de älskar.
Tack för alla kramar och hoppas att ni fortsätter att hålla tummarna för vår lilla tjej.