Jag kallar mig djurvän. Jag står för att jag är djurvän. Jag har alltid hållit mig med djur, vissa i bur, andra i koppel. Katterna fick springa fritt och därför har jag ingen längre, då de blev påkörda båda två. Jag anser att jag behandlar mina och andras djur väl och med respekt.
Men... Jag äter kött och fisk, har på mig skor av skinn och någon skinnjacka hänger det där ute också. (Men skulle aldrig köpa ett plagg där man använt djur som hålls fågna enbart för pälsens skull, som minkar, tex.) Jag är rädd för hästar, dom är vackra, men jag gillar dom inte för att de väcker rädsla hos mig. Jag avskyr fästingar, har miljarder ute på stugan, och i fjol lyckades en borra sig in i min mage... YÄÄÄÄK!!! Och mina hundar plockar jag flera på dagligen, trots fästingshalsband. Hemmavid är det lugnare på den fronten iallafall. Flugor är ok så länge dom håller sig utomhus. Möss är söta, men mössen i min källare utrotar jag med fällor och mössen som går in i stugan om hösten får sig en smarrig middag med råttgift. Skulle jag inte ha hundar skulle mössen i källaren få samma behandling. Jag avskyr mygg, men som tur är verkar dom inte gilla mig heller så mycket. Brukar klara mig ganska bra från myggbett. Så använder jag myggmedel också. Bromsar bör hålla sig i från mig. Har en gång fått ett infekterat bromsbett, inte kul. Ja, jag kan fortsätta hur länge som helst.
Jag kallar mig människovän också. Men. Jag hatar våldtäktsmän, mördare och misshandlare. Jag föraktar människor som inte står för vad dom gjort och skyller på alla andra. Här kan jag också fortsätta länge till.
För några är jag varken människovän eller djurvän, men jag anser mig att vara bådeock. Jag tror att de flesta håller med mig på den punkten.
|