CITAT (smajlizz @ 06-01-2006, 22:52)
Ringde nån till mig för ett tag sen när jag studerade på universitet och verkligen inte hade mycket pengar över.. jag var dessutom på väg att flytta och ville inte ha några obetalda inbetalningskort på villovägar (hade faktiskt lite problem med posteftersändningen ett tag). Han som ringde var väldigt påstridig och när jag sa som det var till honom ändrade han tonläge direkt, ifrågasatte mig och blev nästan sur på mig och lät som om han trodde att jag ljög! Jag kände mig jättehemsk för jag brukar ju bry mig om välgörenhet.. Jag anser mig verkligen inte vara någon egoistisk människa, men vad ska man göra om man själv inte har pengar? Visst man kan ju undvara något, men lite ska man väl tänka på sig själv också? Vad gör det för nytta om man offrar sig själv? Man kan ju offra en hel del men nån gräns ska det vara tycker jag. Det är väl ändå inte att vara för egoistisk eller?
Om de som ringde upp mig lät på det viset skulle jag verkligen inte vilja skänka någonting!
De som är seriösa brukar vara väldigt trevliga och vänliga. Har man ont om pengar så är det ju klart att man inte kan ge hur mycket som helst. Det finns ju ett begrepp som kallas att ge tionde, d.v.s en tion-del av sin inkomst. I mitt fall blir det just nu 105 kronor i månaden. Det är väl knappast så många som gör på det viset men det är ju en ganska bra princip ändå...ju mer pengar man har desto mer ger man till välgörenhet.
Hur gör ni med "tiggeri-samtal"?, Pengar till välgörande ändamål
05-01-2006, 22:50
