Att ha ett huvud..., ...där allt trillar ut... Alternativ

[amaira]

Det är ibland ganska frustrerande.
Att ha ett sånt här "huvud" alltså.

Ibland blir jag så trött på det, det blir så arbetsamt.

Den som är utbränd, känner nog igen symtomet, det är lite samma sak tror jag.
De flesta känner nog igen det här på något vis, emellanåt.
Men inte ALLTID! Jämt! Som en del av livet. Från början till slut. Obönhörligt. (ggrrr)

Kallar mina "borta!" för att jag är lite afasi-ig.


När jag är mitt uppe i något, då kan jag det. Har inga större svårigheter för att lära mig.
Men så fort jag liksom "lägger det ifrån mig" - så försvinner det spårlöst!
Gäller allt.
Alltid.
Borta!
(från åtkomlig plats i huvudet alltså)


Mina växter i trädgården, vet jag inte vad de heter.
Namnen på alla de där fjärilarna som jag kan - ????? Puts väck.
Jag är också svampexpert, med ganska stora svampkunskaper - som varje höst får läras in på nytt om jag vill kunna använda dem.

Kantarell och stolt fjällskivling hänger med i minnet genom hela året, i alla fall. Heja! alltid något! *ironisk*

Alla mina flugor
Håller på med en "flugbok" (jättekul!) men får liksom "börja på nytt" när det gäller namn, sammanhang, och så.

Nu är "åter-inlärningen" inte särskilt besvärlig, eftersom jag "kan" i botten. Men jag kommer inte på några villkor fram till min kunskap på egen hand ...
*snyft*
Grrrrr


Sådär, nu har jag "haft ett litet utbrott"
*känns genast bättre*


Flugboken gör jag förresten här. Kul!

Om nån är intresserad av att veta, så kan jag tala om att den blir jättebra!
Precis en sån bok som jag vill ha, och inte funnit hittills.

[amaira]

Om man blir utbränd så dör ju hjärnceller sägs det

Ursäkta mig, jag kan inte vara kvar här just nu, jag måste gå på begravning...



Hjärnan är

lite knepig i sin beskaffenhet

lindrigt sagt.

Det kan finnas så många olika orsaker, fast "resultaten" kan se ungefär desamma ut. Det är väldigt spännande tycker jag.

Är oerhört intresserad av hur hjärnan fungerar, det vi nu vet om det: Hjärnan är ju fortfarande ett "mysterium" i mångt och mycket.

För min del så är jag född med den problematik jag beskriver, och lär nog få dö med den också. Har ett "skuggsyndrom" av ADHD.

Adhd är ett "syndrom" och ett syndrom består av en hel bukett "symtom".

Med skuggsyndrom menas att "buketten" av symtom/problem inte riktigt räcker till för en fullödig diagnos. Jag kan helt enkelt klara mig ganska bra, trots de svårigheter jag har med huvét mitt. (vilket är bra många fler, än de jag skrivit och visat i det här inlägget, eller forumet som helhet)
Sedan kan man ju definiera "bra" på olika vis...
*bläääh*

Jag skulle kunna förklara mycket bättre än såhär, vad som "händer mig" i huvudet - men då mäste jag börja ta fram mina böcker och kolla upp "orden" igen (är ju lite afasi-ig) och jag orkar inte det.
Inte en gång till.
Jag "vet" ju själv, i alla fall, och det får räcka.

Sedan är jag också utbränd. Det vore ju konstigt annars.
Jag har faktiskt, med mitt huvud, haft två barn och ett arbete.
(Fast jag aldrig någonsin klarat av att arbeta heltid, och barnen har jag haft hjälp med)

Livet har varit tufft. Och jag har varit "vildsint" i det.
Jag har ju också känslorna direkt under huden - och inte lite känslor heller.

Desto lyckligare är jag idag, när "det" till slut funkar.
(sedan kan man ju definiera ordet "funkar" ( ) men för mig betyder det "resultat: mår BRA")


Meningen med det här inlägget (för mig) tror jag
är just det! Att jag inte längre känner att jag behöver "förklara mig".
Det var i alla fall vad jag just upptäckte.

Kramisar alla, från en amaira som mår bättre än hon har gjort förut i hela sitt liv!!!