CITAT (Gåsis @ 10-01-2006, 19:07)
Det som är trist är att alla hennes kompisar står på led och vill åka åt alla håll över hela stan. Vart deras föräldrar är vet jag inte
Det var en reflektion jag gjorde många gånger när jag hämtade mina ungdomar. Visst, jag fyllde bilen, mer kunde jag inte göra.
Vid några tillfällen var de "bara nere på sta'n" och jag behövde inte köra bil, men jag tog ändå alltid en sväng med hunden och hämtade till fots. De protesterade de första gångerna och tyckte det kändes löjligt.
Men vad som verkligen såg löjligt ut, det var den "svans" av ungdomar vi fick efter oss. De gick hellre en omväg tillsammans med oss helt enkelt för att de kände sig trygga. Då kunde jag känna mig gråtfärdig många gånger och undra var i hela friden deras föräldrar var.