Är småbarnsföräldrar mer värda?, kanske ett laddat ämne... Alternativ

[karro]

jag måste bara få "lufta av mig" innan jag ev tar upp saken på jobbet.
På min arbetsplats (med mestadels män) är jag en av de (få) som inte har barn, något som jag valt själv.

Jag jobbar delvis skift och arbetet är av den karaktären att det alltid måste finnas någon på plats, dygnet runt. Naturligtvis händer det att någon blir sjuk och då måste ju någon annan hoppa in. Dessa extra inhopp försöker man ju fördela rättvist så att ingen behöver jobba extra mer än någon annan.

Trots det, och det är detta som jag börjat reta mig på, finns attityden att "det är ju alltid lättare för den utan barn att stuva om sitt schema, än de med barn".

Varför skulle det vara så? Är inte min fritid lika viktig som föräldrars? Nog förstår jag att det är tufft att ha barn, hämtning/lämning på dagis, nattning o s v, men ändå... De har valt sitt liv och jag har valt mitt.
Jag kanske hetsar upp mig, men ju mer jag tänker på det så måste ju det betyda att eftersom jag inte är Förälder så är mitt liv mindre värt, eller? Vad än jag har för mig så går föräldrarna före, eller? En anledning till att jag valt att inte ha barn kanske just är att jag har så mycket annat i mitt liv som jag vill ägna mig åt.
Det känns ju futtigt att komma med argument som "nej, jag kan inte ta det passet för då har jag (ex vis) kvällskurs i batik (eller vad som helst)" när alternativet är att en pappa inte kan natta sitt barn, men samtidigt är det ju mitt liv som ska pausas o ändras varje gång andras barn är sjuka eller ska skjutsas till fotboll...

Visst ska man ställa upp för varandra och det gör jag också, kanske är det just själva uttrycket "det är ju alltid lättare för den utan barn att stuva om sitt schema, än de med barn" som etsas sig fast i min hjärna och retar upp mig.
Hur tänker ni?

/karro

[Reserv]

Självklart är småbarnsföräldrar mera värda

Än en gång får man känna sig som passerad "bäst före datum", vad tänker man med när man fäller en sån kommentar? Och dom som aldrig vart småbarnsföräldrar då är dom helt värdelösa dom då? Jag är en "före detta småbarnsförälder" flera gånger om, men inte har jag kännt mig förmer än andra för det. Arbeten får man juh söka efter den familjesituation man har, inte ska man förvänta sig att arbetet ska anpassas efter individen. Håller med Rossi där, att om man nu inte har några barn så brukar man va´rätt uppbunden med andra åtaganden som är minst lika viktiga för den personen som barna vart för mig. Som småbarnsförälder så gäller det att ha ett ordentligt socialt skyddsnät, som att barnvakter kan behövas vid övertider eller schemalagda helgdagar då dagisar är stängda. Jag får säkert på skallen av alla er småbarnsfailjer nu, men jag anser inte att andra ska anpassas efter hur ni vill ha det med barnafödandet och ledigheter. Allas lika värde ska väl ändå gälla även på arbetsplatserna? Annars så är det juh diskriminering som heter duga, och diskriminering är väl ändå inte tillåtet på arbetsplatserna. Hur faen skulle det se ut om vi ansåg att t.ex. alla icke svenskar skulle jobba på julafton, för dom firar juh ändå julen den 25/12 i sina hemländer Kommer ni med såna idéer så klassas ni snart som rasistiska och diskriminerande. Som småbarnförälder har jag alltid tagit mitt ansvar, det är mitt barn och mitt ansvar, ingen annans.



alltså, det är inte Birgit Ek som sa så från början, det va´Andersen som skulle citeras.