jag måste bara få "lufta av mig" innan jag ev tar upp saken på jobbet.
På min arbetsplats (med mestadels män) är jag en av de (få) som inte har barn, något som jag valt själv.

Jag jobbar delvis skift och arbetet är av den karaktären att det alltid måste finnas någon på plats, dygnet runt. Naturligtvis händer det att någon blir sjuk och då måste ju någon annan hoppa in. Dessa extra inhopp försöker man ju fördela rättvist så att ingen behöver jobba extra mer än någon annan.

Trots det, och det är detta som jag börjat reta mig på, finns attityden att "det är ju alltid lättare för den utan barn att stuva om sitt schema, än de med barn".

Varför skulle det vara så? Är inte min fritid lika viktig som föräldrars? Nog förstår jag att det är tufft att ha barn, hämtning/lämning på dagis, nattning o s v, men ändå... De har valt sitt liv och jag har valt mitt.
Jag kanske hetsar upp mig, men ju mer jag tänker på det så måste ju det betyda att eftersom jag inte är Förälder så är mitt liv mindre värt, eller? Vad än jag har för mig så går föräldrarna före, eller? En anledning till att jag valt att inte ha barn kanske just är att jag har så mycket annat i mitt liv som jag vill ägna mig åt.
Det känns ju futtigt att komma med argument som "nej, jag kan inte ta det passet för då har jag (ex vis) kvällskurs i batik (eller vad som helst)" när alternativet är att en pappa inte kan natta sitt barn, men samtidigt är det ju mitt liv som ska pausas o ändras varje gång andras barn är sjuka eller ska skjutsas till fotboll...

Visst ska man ställa upp för varandra och det gör jag också, kanske är det just själva uttrycket "det är ju alltid lättare för den utan barn att stuva om sitt schema, än de med barn" som etsas sig fast i min hjärna och retar upp mig.
Hur tänker ni?

/karro

Det är lättare för en som inte har barn!

Här handlar det inte om fritid[B] utan om föräldrarskap, barn finns och måste tas om hand.

Däremot tycker jag inte att det alltid är du som ska ställa upp men kanske procentuellt lite oftare, eftersom du disponerar din tid utanför arbetet helt själv, det gör [B]ingen förälder.

Känner igen det där, de skall alltid gå före vid semestrar, andra ledigheter mm, visst de måste pussla ihop med den andra parten, dagis mm
men jag håller med, allas tid är lika dyrbar. Vissa tar för givet att bara för att man inte har barn så kan man alltid ställa upp.
på vår arb plats har vi gjort upp det där (efter mycket bråk) och är överens om att alla ska behandlas lika.
krister

Först och främst: alla är lika mycket värda!
Jag kan inte riktigt förstå din koppling mellan att vara mer värd och att ha svårt att ändra schema p.g.a att man inte får barnomsorg.
Jag har mycket lätt att förstå att man har svårare att ta extrapass eller byta arbetspass om man har småbarn som inte får någon tillsyn ifall man byter.

Däremot tycker jag gott att du kan säga ifrån om du har en batikkurs eller nåt annat inbokat. Inte heller tycker jag att småbarnsföräldrar ska komma med vilka undanflykter som helst. Barnens fotbollsträningar och sånt är ju såna saker man måste lösa själv, likaså om pappan inte klarar av att natta barnen så måste han ju lära sig det. Om barnen är sjuka eller inte har någon tillsyn, då är det helt godtagbara skäl. Det är nog svårt att förstå hur knepigt det kan vara om man inte har barn själv. Jag t.ex. kommer måsta börja jobba på natten för att min man jobbar så oregelbundet och är borta nästan varje kväll och helg. Vi har ingen släkt i närheten och ingen som rycker in i nödfall. Lämna mitt barn ensam hemma finns ju bara inte i universum att jag skulle göra!

Detta är en svår fråga.

För en småbarnsförälder kan det ibland vara helt omöjligt att hastigt ändra planerna, som redan under normala förhållanden kan vara tajta att få ihopa.
Jag förstår att man först frågar den utan barn om det t ex gäller att rycka in för en sjuk på arbetsplatsen
men det får inte förutsättas att den personen alltid kan/ska ställa upp.
Jag tycker inte att du ska avstå från t ex din kvällskurs för att det blir en akut lucka på arbetsplatsen
men det är en svår nöt att knäcka .
Den ensamstående föräldern kanske inte har någon att anlita som barnvakt för att kunna hoppa in ett extra pass.

Det är klart att alla måste försöka ställa upp, men var ligger rättvisan?

karro Självklart är småbarnsföräldrar mera värda och som tur är så har dom stöd för det i lagen, att ta hand om sinna barn är inte bara en rättighet det är en skyldighet!.Arbetsmarknaden är anpassad att som småbarnsföräldrar har man rätt att gå ner i arbetstid mm. Tycker att din rubrik är provokativ.

Andersen!

Vad är det för konstigt synsätt? Självklart är alla lika värda! Men man kanske har olika möjligheter i olika skeden av livet. Småbarnstiden går snart över och då får de fd småbarnföräldrarna i sin tur ställa upp på de nyblivna småbarnsföräldrarna.

Att gå ner i arbetstid har väl för övrigt ingenting med att byta pass att göra. Om någon går ner i arbetstid är det väl arbetsgivarens sak att skaffa vikarie.

Karro!

Den som inte vill byta pass måste ha rätt att säga ifrån utan att behöva förklara varför!

Fd småbarnsförälder

Jag förstod nog att det skulle komma åsikter i frågan...

För det första vill jag bara påpeka att jag visst förstår jag att det är knepigt att ha småbarn och menar naturligtvis inte att någon ska behöva lämna sina barn ensamma för något i världen. Det är ett jättestort och viktigt jobb i sig att ha barn och jag menade inte att jämföra det rakt av med det man vanligen förknippar med fritid; kurs, golf, trädgård etc.
Men för mig som inte har några barn, är det som jag gör efter arbetstid = "mitt liv" = min fritid, och det är väl det som jag menar är kruxet... Hur ska man kunna jämföra? För mig är det livet viktigt och för en förälder är barnen viktiga (naturligtvis).

Andersen: jag vet inte riktigt vad du menar. Jag kanske måste söka mig till ett jobb där ingen annan heller har barn eller?

Karro, är alla på din arbetsplats ensamstående föräldrar I så fall kan jag förstå resonemanget, men är man två så skall de självklart ställa opp på övertid.....

Stå på dig, annars gör någon annan det......

Tycker absolut inte att du ska behöva finnas tillhands mer än någon annan. Din fritid är din tid och alla gör vi ju val i livet. Bara för att du inte har barn så innebär det ju inte att du behöver vara mer tillgänglig. Det är alldeles säkert att det är lättare för dig som inte har barn än för de som har barn att kunna planera de där inhoppen men det är ju faktiskt inte ditt problem. Har din arbetsgivare ingen de kan sätta in så får väl de anställa en vikarie eller anställa mer personal. Fungerar inte det så får de väl beordra övertid och/eller följa ett schema, exempelvis se till att det finns någon typ av jourschema vid frånvaro. Vet man om att man har jour en viss vecka så är det ju lättare att planera.

Då får jag försöka att förklara vad jag menar, på arbetsplatser i dag så finns det förhoppningsvis jämnställdhetsplaner mm som gör det möjligt att anpassa organisation och arbetstider på ett sådant sätt att kvinnor och män kan förena arbete och föräldraskap. Kolektivavtal är skrivna så att man skall ta hänsyn i dag till småbarnsföräldrar. Med det vill jag mena att småbarnsföräldrar har en större rätt till ledighet och har förtur när det gäller val av tid för ledighet mm, ensjälvklarhet i mina ögon.

Vill förtydliga mig: Jag tycker inte att du Karro ska behöva ställa upp och jobba övertid jämt! Jag håller med Ophelia, om det är så stort behov av extrafolk hela tiden så får arbetsgivaren ordna det. Ingen ska behöva ställa upp hela tiden. Ofta är alla så snälla och ställer upp hur mycket som helst och så behöver inte arbetsgivaren ansvara för att det egentligen skulle ha funnits en anställd till.

Om du har något annat inbokat så säg ifrån, går kanske inte varje gång men åtminstone så du inte behöver säga ja varje gång heller.

Jag skulle nog se det lite som att i småbarnsföräldrarnas situation så är det flera personer som kanske måste stuva om sin planering, barn som blir ledsna och besvikna kanske...och då kan jag förstå att man kanske frågar den som inte har barn först...
Men som jag brukar säga till min mamma när hon inte vet om hon måste hoppa in för det är många sjuka på jobbet...-"Säg nej..jag har planer.."
Då får de ju fråga småbarnsföräldrarna också...sen kanske INGEN kan och då får man väl börja motivera...och avväga vem som har sämst skäl..
För naturligtvis är allas tid lika mycket värd...men den som inte har småbarn har kanske lättare att vara flexibel...eftersom med småbarn är man väldigt lite flexibel..

På mina arbetsplatser (sjukvården) har det så gott som varje dag varit panik med folk som fattas. Då tillfrågas förstås först de som brukar ställa upp, om de inte kan/vill så går frågan vidare och om ingen säger ja så måste chefen beordra ut någon. I sådana fall blir det förstås ingen med barn som blir sittande ensamma som blir beordrad. Jag har dock inte varit med om det någon gång, jag var en sån som nästan alltid ställde upp, innan jag fick barn. Jag hade inga problem med det. Kunde jag inte så sa jag nej, jag kunde även säga nej ifall jag bara inte hade lust.
Det var inte heller så ovanligt att småbarnsföräldrar ställde upp och tog extrapass, helst OB-tid, ifall barnens pappa var hemma då. Det ger ju lite extra i kassan.

Fördela rättvist skriver du... betyder det att det också sker så?

Om jag förstår ditt inlägg rätt så är det attityden du retar dig på
Inte faktum att du måste ställa upp oftare än andra

Så klart är allas fritid lika viktig ta upp det med arbetskamraterna, tala om för dem vad du tycker
trivseln på arbetet är alltid bättre om man är ärlig mot varann.

Karro, jag känner igen den attityden från min förra arbetsplats. Där fick jag som ensamstående utan barn alltid de sämsta semesterveckorna, alla andra fick välja först för de skulle ju anpassa sina veckor till sina familjer. Och jag fick alltid ställa upp och jobba över om det krävdes eftersom ingen väntade på mig här hemma.

Som du så riktigt sägerOch till slut kändes det faktiskt som att

Hade jag på min arbetsplats (jag är fackrepresentant CF) fått reda på att de utan barn utnyttjas till en större grad än de med barn så hade jag agerat direkt då det är en sorts diskriminering. Om ex en chef för det mesta "beordrar" övertid för de utan barn. Så får det inte gå till. Har man barn och känner att jobbet tar för mycket tid så får man se till att gå ner i tid, för när man är på jobbet skall alla behandlas lika. Punkt.

/henrik

Läser era inlägg och har svårt att förstå dom,det är väll självklart att arbetsplatser skall anpassas efter individer och då måste väll dom som har småbarn komma först? annars så blir det ju helt konstigt säj att det är någon med småbarn som vill vara ledig v9=sportlov skall den då stå tillbaka för en ung människa som skall dra till fjällen?, nää arbetsplatsen skall anpassas efter individen dvs småbarnsföräldrar skall ha förtur till ledighet.

Vi har ju inte heller barn även om det är ofrivilligt och självklart svarar jag därför att NEJ, vi är ju såklart inte mindre värda.

På min avdelning så ställer småbarnsföräldrarna upp väldigt mycket och det är aldrig tal om att jag skulle ha lättare att ställa upp för att jag inte har barn. De är verkligen helt OK.

När man inte har barn så fyller man ju sin fritid med andra saker - man får andra åtaganden och ansvar i föreningar etc. och det kan man givetvis inte strunta i.

Sen förstår jag också att småbarnsföräldrarna inte med kort varsel kan jobba över eftersom de måste hämta på dagis. Och om jag i det läget har möjlighet att ställa upp så gör jag det och så ställer de andra upp för mig nästa gång.

Jag håller inte riktigt med. En ensamstående eller barnlös ska inte behöva stå tillbaka i alla lägen.
Jag tycker det måste få finnas någon rättvisa. Någon slags rullande schema på vem som fått välja först eller så? Förstår ni vad jag menar?

Sen kan det ju faktiskt vara så att man vill få barn mest av allt i hela världen, ska man då straffas för att man kanske inte _kan_ genom att alltid få sunkiga semesterveckor eller ingen ledig tid med annan del av familjen? Jag kanske vill fira sportlov i fjällen med mina syskon och syskonbarn istället?

Nej jag tycker det ska vara rättvist. Men det är upp till arbetsgivaren att se till att det blir det, inte småbarnsföräldrarna.

Mr north "beordrar" ja det är en annan sak men det var det väll inte frågan om här,vad jag kan utläsa, utan här var det väll mera frågan om att ställa upp? för om det är beordrad över tid så måste det ses ur ett annat perspektiv.

Hoppas jag verkligen inte att det funkar så på nån arbetsplats Mina ungdomar, som inte börjat snida på nån familj ännu, skulle inte dom få åka på semester med sina kompisar för att småbarnsföräldrar skulle ha förtur till vissa veckor? Det är nåt jag då aldrig utnyttjat, och skulle inte tänka tanken heller för den delen, det är juh ren jädra diskriminering i såna fakll

Och om nu verkligen någon tycker att småbarnsföräldrar ska ha förtur på jobbet så tycker verkligen jag att alla övriga arbetstagare skulle kompenseras med betydligt högre lön än småbarnsföräldrarna.

Visst är det så att småbarnsföräldrar har laglig rätt till att gå ner i arbetstid men det är faktiskt fortfarande arbetsgivarens rättighet att förlägga den arbetstiden som det passar företaget även om man i möjligaste mån försöker få det till att funka både på arbetsplatsen och för individen.

Suddis rullande schema på övertid är inte tillåten för att då är övertiden planerad och så får inte arbetsgivaren göra. då skall han anställa folk i stället.

Jag menade inte så riktigt. Jag menade om person A får välja semester först ett år så blir det person Bs tur året efter. Så att ingen alltid måste stå tillbaks. (angående ditt inlägg om sportlovet bla)

På min senaste arbetsplats hade vi två semesterperioder och de två medicinavdelningarna turades om att ha första respektive sista perioden av sommaren ledigt. På så sätt visste man ju flera år i förväg vilken tid man hade semester och kunde planera i god tid.

De som hade föräldradagar kvar att ta ut kunde ju göra det vid t.ex storhelger med 3 månaders varsel och då kan inte arbetsgivaren neka. Det är ju faktiskt så att som förälder har man dessa rättigheter och man har även skyldighet att ta hand om det barn man satt till världen.

Även den som inte har barn kan ta ut semester om man är ute i god tid och man t.ex ska åka på en resa. Det låter lite överdrivet att de barnlösa skulle diskrimineras nåt så vansinnigt som det beskrivs här. Semestern brukar man väl få veta i god tid i förväg när den blir och då kan man ju planera. Skulle det se bättre ut om de utan barn fick välja först och så skulle de som ha barn bli satta inför problemet att inte ha barnomsorg? Dagis stänger faktiskt vissa perioder under sommaren. Och stackars barn om de skulle måsta sitta på ett jourdagis hela sommaren och inte få någon ledighet tillsammans med både mamma och pappa.

Att gå ner i tid hjälper ju inte i såna här fall.

Helt rätt. Så är det. Och jag har förstått att det verkligen inte är poppis bland kollegerna när någon utnyttjar detta. Jag vet de som jobbar inom vården och som råkar få på sitt schema att jobba t.ex. Nyårsafton, julafton eller någon annan storhelg. Då lägger de in om föräldraledighet just de dagarna och arbetsgivaren får inte lov att neka. Utan den stackars kollegan som förra året var tvungen att jobba den storhelgen får istället två år på raken jobba. Surt, kan man ju tycka men småbarnsföräldrarna är inte alltid småbarnsföräldrar. Det kommer ju en tid när de inte kan utnyttja det längre.

På min egen arbetsplats finns det ingen som skulle få för sig att lägga in om föräldraledigt så "utstuderat". Fast nu jobbar vi ju vanliga kontorstider. Men mina kolleger som är småbarnsföräldrar är verkligen helsjyssta. Vi ställer upp för varandra till 100%.

Jag har inga barn och skulle aldrig komma på tanken att förlägga en semesterresa till tex sportlov eller påsklov eftersom det är så mycket dyrare då. Och det är likadant med andra barnlösa på jobbet, dom skänker glatt bort ledigheten då till dom med barn. Så på mitt jobb fungerar det alltid smärtfritt.

Ber om att få dra mej tillbaka, tack för en givande debatt gonatt odlar vänner.

Finns det verkligen någon arbetsplats där vissa får semester varje år efter eget önskemål och de andra får ta sämre perioder?
Det har jag svårt att tro. Det brukar ju vara så att den som ett år har semesterperiod ett ... får ta period två nästa år och vice versa.

Ang att jobba storhelger så kan schemat, utan att någon tagit ledigt, göra så att en och samma får jobba t.ex två julhelger i rad om inte någon erbjuder sig att byta av ren vänlighet... sådant förekommer också.

Jag har aldrig upplevt det som ett problem på någon av mina arbetsplatser att småbarnsföräldrar får välja först och att alla andra får stå tillbaks. Jag har däremot fått stå tillbaks i egenskap av senast anställd och yngst flera ggr men det har aldrig varit något problem eftersom du (Norrbottens-Magdis) har rätt i att man lämnar in semesterönskemålen i god tid. Mina arbetsgivare har alla lyckats fixa till det utan att folk blivit allt för upprörda. Anledningen till att semesterönskemålen ska in så tidigt är väl för att det ska kunna lösas så bra som möjligt för alla, att man hinner planera.

Däremot så tycker jag att även en barnlös ska få vara ledig när det är barn lediga om han/hon vill. Man kan ha sina egna anledningar till det.

Ang. övertid så förstår jag att det är svårt för småbarnsföräldrar att kunna jobba över med kort varsel. Det kan förviss vara det även för mig som läser kvällskurs på universitetet. Vill de ha mig kvar en av mina föreläsningskvällar måste det vara väldigt brådksande och speciellt.

Givetvis tycker jag att man försöker ställa upp så gott det går, oavsett vad anledningen må vara, dagishämtning eller batikkurs, är jag fri den kvällen kan jag ta övertiden.

Usch, jag låter rabiat ser jag. Jag som egentligen är världens snällaste människa!

Så var det ständigt på min arbetsplats. Jag jobbade varenda julafton från det att jag blev färdig sjuksköterska tills att jag blev mammaledig. Och det var okej för mig. Jag hann ju fira ändå. När jag börjar jobba igen blir det knepigt, maken jobbar ju också i princip varje jul, oftast hela helgen fast inte hela dagar då. Blir inte så kul för Caroline att sitta ensam på julafton och mor och farföräldrarna hundratals mil bort. Då kommer jag att måsta ta igen det jag "jobbat in" och då hoppas jag att ingen 20-åring utan barn kommer att bli sur och bitter på mig för det.

Norrbottens-Magdis

Jag förstår att det där är en otroligt jobbig sits. En bekant till mig var tvungen att ta föräldrarledigt en av sina "nattveckor" då hans fru skulle vara bortrest med jobbet eftersom det inte finns någon barnomsorg på nätterna. Han kunde inte gärna lämna 3 barn under 8 år hemma själva mellan halv tio och halv sju på natten.. Och de fick ju inte gå på dagis trots att de ville eftersom pappa var föräldrarledig!

Hos oss är det rena huggsexan, ha, ha! Inget rullande schema där inte. Har ni inte hört detta:

"Men jag har REDAN bokat en resa - jag MÅSTE vara ledig veckorna 29 och 30."
"Min man kan bara vara ledig under byggsemestern och ska vårt äktenskap hålla så MÅSTE jag vara ledig hela juli, d.v.s. veckorna 29, 30, 31 och 32."
"Om inte jag får semester veckorna 29, 30, 31 och 32 så kommer jag och min man inte att ha någon gemensam semester alls. Jag MÅSTE vara ledig då.
"Dagis har stängt under veckorna 29, 30 och under veckorna 31 och 32 så kommer kusinera från Stockholm ner och då ska vi till Legoland i Danmark så jag MÅSTE vara ledig då."
"Ifjor fick jag minsann rucka på min semester så i år så bara MÅSTE jag vara ledig veckorna 29, 30, 31 och 32."

Etc. etc. etc. etc.

Har man det så som Rossi beskriver så kan det ju helt klart bli problem. Jag hamnade faktiskt inför ett problem med semestern innan jag fick barn, nämligen när jag skulle gifta mig. Vi hade planerat bröllopet ett år i förväg och bokat kyrka och gjort inbjudningar m.m. Sen bytte jag tjänst och började jobba natt på den andra medicinavdelningen och tänkte inte på att jag i och med det bytte semesterperiod! Men det var inga som helst problem att fixa det, chefen bara log när jag sa att annars blir jag tvungen att säga upp mig för jag måste vara ledig! Inte är det några problem inte, tyckte hon.

Sånt har jag aldrig hört talas om... inte på makens, barnens, svärdotter/svärsöners, syskons, grannar och vänners jobb. Både inom privat och statlig/kommunal har turordning tillämpats.
Sedan finns det ju alltid personer som försöker få byta och finns där någon som är villig till det så...

Detta var svar på Rossis inlägg

Ja, jag har haft det som Karro mina första 6 arbetande år. Varje jul i sex år jobbade jag... Oändligt antal dagar i sträck ibland för att ingen annan kunde! De flesta hade barn och problem med barnvakt o dyl.

Men efter att jag fick mina barn så är de nu "prio 1" för mig! Nu jobbar jag storhelger om det råkar vara min tur på schemat annars vill jag vara med mina barn den korta stund de är små. (som tur är gör ju min skoltid för tillfället att det blir ledigt storhelger, men ska jobba halvtid nu till våren)
Däremot låter det otroligt att det verkar vara huggsexa om semesterperioderna på en del av er a arbetsplatser Kräv att det görs något slags rullande schema. T.ex. om vem som får välja vecka först.

Och rätt till semester har alla! Oavsett barn eller inte...

Hos oss verkar det (turligt nog) som om vikarierna slåss om arbetspassen, skulle inte vara roligt att ta semester om någon annan känner sig tvingad att jobba mitt pass!

Varje år när vi har tjafs om sommarsemestern så kommer det på förslag att vi ska införa rullande schema men det är det ingen som vill eftersom man då faktiskt vissa år riskerar att inte få någon semester alls tillsammans med sin partner om hon/han inte kan rucka på sin semester. Så till sist blir det så att alla får rucka på sig och hur det än är så löser det sig på något sätt.

Kan säga också att det tjafs som finns hos oss inför sommarsemestrarna inte mestadels är mellan småbarnsföräldrar och icke-småbarnsföräldrar utan i största allmänhet.

Jag jobbar i ett privat företag där det är vi anställda som äger företaget. I vår verksamhet går det inte att stänga ens en vecka under sommaren. Vi har kontakter med hela världen och måste vara tillgängliga hela tiden och ha en viss minimibemanning alltid. Och då ska man pussla ihop alla deltider också. På min avdelning är jag den enda som jobbar heltid inom min yrkesgrupp. Vissa är lediga en dag i veckan och vissa två dagar i veckan, vissa slutar tidigare o.s.v. Ändå krävs det heltidsbemanning även när jag har semester. Och då ställer de deltidsarbetande kollegerna upp frivilligt och jobbar heltid mitt under sommaren så att jag också, givetvis, ska kunna ha semester.

Vore trevligt om Karro kunde komma in och förklara hur hon menade ..
om det var attityden hon reagerade på eller om verkligheten är den att hon utnyttjas som de flesta tycks ha uppfattat det som.

Låter ju som ni fixar det jättebra sinsemellan.

ämnet flöt visst iväg lite men intressant debatt i alla fall.
För egen del är det nog som Felix matte påpekade själva attityden som retade mig mest...

Planerade semestrar har vi inte så mycket problem med att fixa ihop. Alla har så olika önskemål om ledighet så det funkar fint.

Som jag förstått har vi väldigt förmånligt för småbarnsföräldrar (med lång föräldraledighet och så) jämfört med andra länder och det är absolut inget jag ifrågasätter heller. Jag har dock varit med om en som "hotat" att ta ut pappaledigt om denne inte skulle få de veckor han ville och det kan ju kännas lite sådär Även om han har lagen på sin sida behöver man ju inte dra det till sin spets...

Jag vill också passa på att säga att jag gillar mina arbetskamrater och går inte runt o vantrivs på jobbet (om det kunde uppfattas så).

/Karro

Ber att få tacka så mycket för att du förklarade.

Intressant debtt tycker jag också

Tycker faktiskt att Karro har rätt, speciellt som jag själv är singel. Även vi som inte har barn är också människor med egen planering. Och Andersens resonemang förstår jag inte, inte den här gången heller.

Fast orsaken till det hela är kärnfamiljens sönderfall. Det är nästan en plikt att båda föräldrarna skall jobba och slänga in barnen på dagis så fort som möjligt. Eller så skall man skilja sig för minsta orsak och pressa systemet ännu mer. Min mamma var hemma tills jag och brorsan klarade oss, tror att jag var 10 när hon började jobba igen. Med en vuxen person hemma är det inga problem, vilket kön kvittar.

Men har du läst och förstått vad Karro eg menade?

Jodå, det står i min sista mening.

Förlåt om jag inte förstod.. men eftersom det ser ut som alla tror att Karro blivit styvmoderligt behandlad och fått jobba extra pga småbarnsföräldrar inte kunnat/velat ställa upp
medans Karro själv intygar att jag hade rätt i min uppfattning att det hela gällde hennes uppfattning ang attityder och inget annat.

Många klarar sig ju inte ekonomiskt utan att båda jobbar. Ska barnen då behöva lida ännu mer genom att föräldrarna måste jobba övertid och inte få ut semester när dagis är stängt o.s.v. Tycker det har fått en lite absurd vändning det här, det borde väl vara självklart att man ställer upp på varandra när man har det trassligt? Tycker inte det vore att skapa rättvisa om de som inte har akut behov ska få gå i första hand bara för rättvisans skull. Om ni förstår hur jag menar?

Jag kan bli ganska så irreterad på den attityden mellan varven... den finns på min arbetsplatts med... jag har jobbat nästan varje jul de senaste 8 åren pga att mitt schema sett ut så.
Den enda julen jag faktiskt hade ledigt på julafton blev jag inbeordrad för att jag var den enda som inte hade barn och chefen inte ville beordra de andra pga det. Han sa exakt så till mej när jag frågade varför.

Ja då kan man ju verkligen bli sur! I såna lägen borde de ju gå efter hur ofta man jobbat på julafton förut också. Om en småbarnsmamma som fått vara ledig varje julafton sen hon fått barn, har sin man hemma som ser efter barnen ska det ju inte vara nån omöjlighet att hon går in och jobbar några timmar på julafton.

Har inget nytt att tillföra ämnet men har förståelse för författarens ståndpunkt, även sådana som inte har barn är människor och bör ha rätt till ett liv utanför jobbet utan att behöva stida för saken.

Har själv inte varit i samma situation men har en dotter som är barnlös på en arbetsplats där alla andra är småbarnsföräldrar eller nyblivna mor och farföräldrar och visst får hon alltid ställa upp!
Att de sedan inte har betald övertid - gör ju bara situationen ännu mer jobbig men dottern stretar på och tycker att det inte spelar någon roll men jag tycker att hon utnyttjas.

ingrid