Dödshjälp Alternativ

[Magdis]

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka i denna fråga. På ett sätt vore det mest barmhärtigt att låta folk somna in i vissa fall. Det finns ju många som önskar det själva, när den tid de har kvar bara består av smärta och lidande. Till och med djur behandlas ju barmhärtigare och får somna in när det inte finns mer att göra.
På ett annat sätt vore det lite läskigt om det blev allmänt vedertaget, hur ska man sätta gränserna? Det känns lite väl dramatiskt med tanken att ge överdos av nån medicin så att de somnar in t.ex....rena avlivningen.
Men många gånger borde det tänkas över vilken behandling som ges. Istället för att sätta in ännu fler slangar, dropp och mediciner så kunde de inrikta sig på att göra patienten smärtfri och så bekväm som möjligt och inte göra några livsuppehållande åtgärder som kanske förlänger livet med nån vecka men därmed också lidandet. Om det är vad patienten vill alltså! Det viktigaste är ju att följa var och ens önskan så långt det går tycker jag.

Men det är ingen fråga jag direkt kan ta ställning för eller emot. Svårt tycker jag.

[Magdis]

Har du börjat jobba på nya jobbet ? Eftersom funderingen kommer just nu ?
För mej är bilden helt klar -vi ska hjälpa patienten att leva sitt liv tills det är slut och inte något annat .

Däremot är smärtlindringen, (som ibland leder till en snabbare död förvisso) trots alla utbildningar och larm, ett ibland eftersatt område.
Det är bedrövligt.
Likaså skräcken för döden -eller lusten att hjälpa" från sjukhuspersonal , läkare tex -Vilken leder till att med alla medel försöka hålla kvar livet , när det inte längre är etiskt eller ens medicinskt motiverat , tragisk.

Men det är helt andra frågor ,än dödshjälp tycker jag.

Jag har inte börjat jobbet än men det är något jag blev ställd inför många gånger när jag jobbade tidigare. Frågan dök upp nu för att jag hört med halva örat på TV, vill minnas att det var i nån delstat i USA de funderade på att lagstifta.

Jag tycker det känns som att nåt mellanting mellan att uppehålla livet till varje pris och att avsluta det tvärt, vore det bästa. Jag har ofta upplevt att läkarna gärna vill göra så mycket som möjligt, stora åtgärder som alla vet är lönlösa, medan sjuksköterskorna går mer på patientens upplevelse.

Ett starkt minne är när jag fick in en gammal, multisjuk man. Tror att det var nån infektion han kom in för och jag såg direkt att han var döende. Proverna som togs vid intagningen visade helknas så akutläkaren ringde och ville att jag skulle ta nya. Jag sa att patienten håller på att dö, jag har skaffat hit anhöriga, det blir inga fler prover på honom.
Försök få nya prover! tyckte doktorn. Jag sa att hans hjärta slår knappt såpass ofta att blodet pumpas runt, jag tar inga mer prover!

I det fallet var det ju ingen dödshjälp det var frågan om iofs och det gick ju snabbt också. Men i vissa fall mår man verkligen dåligt över patientens situation, som med en gammal, svårt sjuk kvinna som låg i respirator i ett halvår hos oss. Bara ligga i sängen dag efter dag, inte kunna meddela sig, få mat genom en slang, inte andas själv, känna hur slangen i halsen fylls med slem och måste sugas varannan timme, vändas varje timme för att inte få liggsår m.m. Vilket hemskt liv!