Jätteäng - gigantprojekt nu i år! Alternativ

[ester]

Sedan vi köpte gården har vi haft ett fult hygge som lämnades av förra ägaren. Vi ansökte om att hålla marken öppen eftersom vi inte hade råd med markberedning och nyplantering. Det har väl gått sådär. Men NU äntligen har jag funnit på råd hur man ska kunna markbereda för att hålla marken öppen och låta den bli äng igen (för det var den vid förra sekelskiftet). Grisar
Efter mycket om och men har jag hittat en grisägare som inte bara är villig att låna ut en skock grisar utan också hjälper till att fixa rymningssäkert staket osv. Enligt ägaren ska dessa grisar, på bara ett knappt halvår, kunna förvandla mina 2 hektar hygge till ett riktigt månlandskap. Inte en hallonbuske eller ett litet sly ska stå kvar och inte nog med att de är självgående jordfräsar - de gödslar också! Jag hoppas att de lever upp till mina höga förväntningar.

Sen tänkte jag så igen hygget för hand. Kanske hyra en mindre 4-hjuling med harv för att mylla ner gräsfröna.
Men hur gör man när man sår sent på hösten? Eller ska jag vänta till följande vår? I september/oktober behöver grisarna åka "hem". Kan man så vallgräs så sent på året? För annars måste jag väl vänta till juni året därpå och då borde det finnas risk att ogräset sätter fart?
Och så vill jag helst ha blommor på ängen. Vildblommor som kornvallmo, blåklint, prästkrage och blåklockor. Hästar (och eventuellt får eller kor) ska gå på ängen när den är klar. Kan man så i blomsterfrön sent på året?
Hur gör jag?

[Sommartorparn]

Och här citerar jag mig själv från en annan tråd:
Började för 14 år sedan. På f.d. åkermark. Sådde svagväxande gräs av sorten "tallbacke" , tror jag det hette. Har varit noga med att slå ängen varje sommar (vid varierande tidpunkt beroende på när jag har tid) och genast transportera bort gräset eftersom det innehöll frön från växter som jag inte ville skulle föröka sig där. (När det på ängen växer blommor som man vill ska föröka sig ska man i stället låta det slagna ligga kvar någon vecka så att fröna sprider sig!) Har sedan plockat vildblommor på olika ängar och lagt ut så de kan fröa av sig. Varje år har jag eldat ris och skräp på ett nytt ställe, och på den brända platsen har jag planterat småplantor av blommor och/eller sått blomsterängsfrön. Resultatet på den positiva sidan: Prästkragar, röllika och i viss mån vallmo har fåt bra fäste. Renfana är nästa projekt. Resultatet på den negativa sidan: maskrosorna har blivit fler från år till år! Syns inte mitt på sommaren, men vid en viss tid på året ser man inget annat än överblommade maskrosor och det är inte vidare snyggt. Tistlar och gråbo kommer ständigt in från grannens åkrar och måste hållas efter med R-sprutan. Dessutom har det kommit in rödklöver, av den sort som odlas som vallväxt, och den är mycket livskraftig. Hotar att tränga undan t.om. gräset. Funderar nu på att plantera ut lupiner, som också är bra på att sprida sig. Pingst och påskliljor skulle också trivas men jag befarar att de inte riktigt kommer till sin rätt bland de överblommade maksrosorna.

Det viktigaste med en äng är att jorden görs "mager" genom att man varje år slår gräset och transporterar bort det. Vad jag inte visste när jag började, var att det tar flera generationer innan man har magrat av bördig åker så att man får den typiska ängsfloran! Någon slags blommande grönyta har det i alla fall blivit, som vid vissa tidpunkter är riktigt vacker. Att slå ytan med lie och bära bort gräset är jobbigt, särskilt mitt i en värmebölja. Å andra sidan slipper man det ständiga klippandet. För en sommarstuga är ängen praktisk av den anledningen Det blir rätt mycket gräs när jag slår och frågan är var det ska ta vägen. Det blev en stor gräshög under ett äppelträd. Ett provisorium, som dock äppelträdet verkar må riktigt bra av.

Jag tar tacksamt emot tips på hur jag kan förbättra denna "äng" framför allt hur jag får bukt med maskrosor och rödklöver.