Jätteäng - gigantprojekt nu i år! Alternativ

[ester]

Sedan vi köpte gården har vi haft ett fult hygge som lämnades av förra ägaren. Vi ansökte om att hålla marken öppen eftersom vi inte hade råd med markberedning och nyplantering. Det har väl gått sådär. Men NU äntligen har jag funnit på råd hur man ska kunna markbereda för att hålla marken öppen och låta den bli äng igen (för det var den vid förra sekelskiftet). Grisar
Efter mycket om och men har jag hittat en grisägare som inte bara är villig att låna ut en skock grisar utan också hjälper till att fixa rymningssäkert staket osv. Enligt ägaren ska dessa grisar, på bara ett knappt halvår, kunna förvandla mina 2 hektar hygge till ett riktigt månlandskap. Inte en hallonbuske eller ett litet sly ska stå kvar och inte nog med att de är självgående jordfräsar - de gödslar också! Jag hoppas att de lever upp till mina höga förväntningar.

Sen tänkte jag så igen hygget för hand. Kanske hyra en mindre 4-hjuling med harv för att mylla ner gräsfröna.
Men hur gör man när man sår sent på hösten? Eller ska jag vänta till följande vår? I september/oktober behöver grisarna åka "hem". Kan man så vallgräs så sent på året? För annars måste jag väl vänta till juni året därpå och då borde det finnas risk att ogräset sätter fart?
Och så vill jag helst ha blommor på ängen. Vildblommor som kornvallmo, blåklint, prästkrage och blåklockor. Hästar (och eventuellt får eller kor) ska gå på ängen när den är klar. Kan man så i blomsterfrön sent på året?
Hur gör jag?

[ester]

Jag citerar mig själv från en annan tråd:

Jag hade också grisar en sommar. Lånade tre smågrisar av en bonde, och han fick tillbaks dom som jättebamsingar på hösten. Eftersom bonden stod för maten så var det ingen kostnad. Däremot en hel del besvär, daglig tillsyn, och så rymde dom ibland.... En hel del utrustning behövdes: ett skjul att kunna gå in i, vattenautomat, elstängsel, matho.

Å andra sidan var dom mycket trevliga sällskapsdjur! Kom och småpratade med en när man var ute och stökade i trädgården. Alltid lika glada!

Att böka lärde dom sig så småningom. Men dom bökade bara där dom själva ville. Att dom skulle äta kvickrot är en myt. Dom bökar upp härvorna och trampar sedan ner dom. Däremot inbillar jag mig att dom åt upp knölklockorna. Och inga tistlar eller nässlor finns där dom for fram. Dom bökade upp stora mängder byggskrot, rostiga konservburkar, trasiga flaskor, etc som fanns i jorden. Sedan var det bara att samla ihop och köra till tippen.

Efter sig lämnade dom stora kratrar
Tack och lov att bonden var bussig och körde en sväng med harven för att jämna ut.

Som engångsgrej är jordbearbetning medelst grisar en omfattande operation. Men det finns en gubbe i norra Skåne som hyr ut Linderödsgrisar för korttidsinsatser. Linderödsgrisar jobbar snabbt. Han stängslar och allt. Man slipper en massa besvär men får betala desto mera.

Grisägarna hjälper till med staket, vi får foder och djuren hemtransporterade. Vi fixar bostad åt dem, halm, vi fodrar och vattnar och vi står för elaggregat. Grisarna ska vara vana vid ström redan innan de kommer och enligt ägarna rymmer de sällan så länge det finns mat kvar i hagen. Vi ska gemensamt försöka få dem tillräckligt tama för att de ska gå att locka in i hagen med mat ifall de hamnar på fel sida av staketet. Det håll som gränsar åt en grannes marker ska vi stängsla extra noga för där vill jag absolut inte ha dem! En sugga och 14 smågrisar ska vi få låna.

Redan innan är det kuperad mark och den är full av buskar och sly. Ogräs av annan form finns det inte mycket alls. Tistlar får gärna vara kvar för de gillar hästarna. Jag hade tänkt att de ska bli naturbete så marken behöver inte vara helt slät.

Jag hoppas bara att de håller sig inne i inhägnaden. Att de ska rymma är min största oro. Annars kommer det att bli roligt och jag tror att min lilla dotter kommer att tycka att det blir roligt att mata grisarna!