Jag har världens mest förstående man tror jag och jag älskar honom omåttligt!
Maken är uppvuxen utan djur då hans mamma är rädd för det mesta som inte går på två ben och äter med kniv och gaffel

Själv har jag alltid levt med djur och har svårt att klara några längre tider utan. Min äldsta dotter ville ha kanin (jag med) så vi skaffade en till henne och även en till sonen men med mig som ansvarig. Vi lovade att min man skulle slippa sköta dem och det har han också gjort. Dem har vi haft i tre år nu och det är jag som sköter dem.
Sedan blev vi adopterade av Knut, en hankatt på sex år, ett halvår senare av Tova, också katt. Mannen knorrade men tyckte att om jag skötte så var det okej.
I höstas skaffade vi hund men det var något som min man också ville så där delar vi på ansvaret.
Har man bara tänkt igenom det noga och förstår vad det innebär med ansvar osv och inga andra hinder finns så varför stoppa varandra?
Min man har givetvis sina intressen som jag inte delar.

I det här fallet handlar det ju inte heller om husdjur eller inte, de har ju redan en hund och den kan ju må bra av en kompis