Ämnet berördes i muslimtråden, men är det så självklart att man ska ta seden dit man kommer? Jag tror att det är ganska lätt att göra det om man frivilligt förflyttat sig, men alla andra då? Dom som tvingas iväg för att dom är förtryckta, har jobbat med "fel" saker eller p.g.a. krig. Att ta seden dit man kommer kan vara att trycka ner hela ens personlighet, och den kanske är den enda trygghet man har kvar.
Jag kommer ju i kontakt med många invandrarmammor i mitt jobb, och gjorde så även på dagis när jag jobbade där. Har suttit med gråtande kvinnor många gånger som ofrivilligt tvingats till vårt land av olika orsaker. Som tycker vi bor konstigt, äter konstigt, beter oss konstigt och bland oss tvingas dom vara. Dom har lämnat sina liv, föräldrar, seder och bruk, sen kräver vi att dom helt plötsligt ska fungera i vårt samhälle, bli svenskar och tänka svenskt. Absurt, säger jag!
Jag kan bara se på min svägerska i Barcelona, där finns svenskklubbar, där firar dom både lucia och midsommar, är det att ta seden dit man kommer?
Om jag skulle flytta utomlands skulle det ske av egen fri vilja, men inte 17 skulle jag radera alla svenska seder för det, det är ju en del av min identitet att vara svensk, fira midsommar och käka sill.
Nej jag tycker man ska tänka till ett varv extra innan man uttrycker sig så.
Nu gällde ju diskussionen i "muslimtråden" andra saker, men eftersom frågan kom upp där kunde jag inte vara tyst.
--------------------
|