Tanke-tanta -lanta igång igen:), d.v.s mina tankar snurrarrrrr..... Alternativ

[silos]

Ho hoo ja jaa sååå var det dags för tiden då jag tänker och funderar så att hjärnan nästan kokar över och det riktigt kliar i kroppen och på ´fingrarna så att jag bara måste skriva liite om mina tankar

När jag var och rastade mina vovvar i den härliga snöovädret så tänkte jag på ärlighet gentemot sig själv och andra;tänkte att är man inte ärlig mot sig själv så kan man knappast vara ärlig mot andra människor heller.

Ofta har jag tänkt att jag inte varit ärlig mot mig själv;men igår kom jag på att här och nu har jag jo alltid varit ärlig eftersom jag i stunden är den jag vet och tror på det som är i mig och i mitt liv.
Men sen går tiden och jag kommer underfund med nya sätt att finnas till och har börjat förändras inifrån och ut och just DÅ kommer tankarna om att jag varit oärlig mot mig själv när jag börjar jämföra nuet med det som varit.

Men kan det vara så att man kan endast vara ärlig om det som man är medveten om sig själv;till.ex. förrut var jag en evig clown,efter det ville jag helst bli en helgon och först NU känner jag att jag är på väg att bli en människa en äkta människa, men visst var jag väl ändå en äkta människa i det"oäkta" jag visste jo inget annat!?!

Förstår ni vad jag menar???

Sådana tankar har det snurrat i min skalle och det går inte bara att sluta tänka; det går alltid över av sig själv

[smajlizz]

Jag tror att du både är äkta och ärlig.. och en människa är bara en människa, och man kan ju inte vara helt perfekt så jag tycker du ska sluta tänka sådana tankar. Var nöjd med dig själv för den du är!
Om du tror att du är ärlig mot dig själv och är medveten om frågan om ärligheten så tror jag att du verkligen är ärlig mot dig själv. Man kan alltid söka efter svar om sig själv, men just i stunden är du som du är, och det är den du är just då.
Ja, det blev lite rörigt men men.. undrar om jag vet vad jag själv menar tss