Mitt godismonstser bor i min
mage! Jag vet exakt i vilket skrymsle det håller till, och när det vaknar är det inte "gott" att tas med. Stoppar jag inte ner lite godis (= socker av något slag) biter det mig, eller ännu värre, biter någon
annan som kommer inom räckhåll.
Mitt godismonster
växer av socker! Ju mer det får, desto mer ska det ha. Dan efter är det ännu starkare, och sen ännu lite mer krävande ju mer jag underhåller det.
Vi är i en kamp just nu (sedan nyår). Ju längre tid som går, desto mer skrumpnar det ihop. Men så får det kraft någonstans ifrån och gör ett ryck igen, med en KRAFT som jag inte klarade att motstå. (var inte beredd på attacken)
Huvvaliga, tvi och fy! Så
illa det smakade
. Så in i nordens
sött så de var kväljande och riktigt brände i munnen.
Sockervanan var avstängd. Men Monstret krävde sitt i alla fall, och fick det. Och tänk så fort det går att bli van igen, och "behöver" sockret.
De gånger jag har hållt mig borta från socker, märker jag hur in i norden fullproppat med socker de allra flesta varor är! Det är egentligen inte klokt!
Man vänjer sig, vid mer och mer och mer.
Men det går ungefär lika fort att vänja sig av med. Det kanske tar en vecka, men sedan är smaksinnet inte längre socker-bedövat, utan kan ta tillvara alla de andra lite mer "subtila" smaker som det allra mesta innehåller, fast "dränkt i socker" till vardags.
Det är skönt att det börjar komma fler varor som inte har tillsatt socker. Men tyvärr är det inte särskilt mycket som går att finna ännu.
Och då menar jag inte att sockret ska vara utbytt som olika sötningsmedel, som i praktiken gör samma skada.
Godismonstret hoppade in i min skalle:)
10-02-2006, 17:58
