|
Nu går det inte längre, igår gjorde hon utfall mot min son...igen.. Utan förvarning, och den här gången stod jag så att jag såg hela händelseförloppet så jag vet att Melvin inte gjorde något som kunde försvara hennes beteende...
Han kom gående och gick förbi hennes sovhörna och det sa bara pang så gjorde hon ett utfall rakt upp mot hans ansikte.... Några millimetrar till och hon hade fått ett riktigt tag, nu rev hon bara honom i pannan. Melvin trillade baklänges av kraften från hennes utfall och blev så klart jätterädd, försökte hålla mig lugn, vill ju inte skrämma upp honom mer så han blir hundrädd...
Det känns för jävligt, det är en underbar hund annars, kopiöst lättlärd (tänkte tävla i lydnad till våren), mycket kelen och tillgiven men nu är det femte gången hon gör sånt utfall mot Melvin. Jag har verkligen provat allt, är ju tokig i min hund; aktivering, hundpsykolog och kurser men tydligen utan resultat. Det har varit lugnt ett par månader nu och jag trodde att vi fått bukt med bitandet men igår bevisade hon motsatsen.
Det som är så obehagligt är att hon gör det helt utan förvarning och att hon går rakt på ansiktet. Aldrig att hon markerar genom att morra eller nafsa i en arm eller ett ben, utan hon far upp från liggande läge rakt upp mot hans ansikte.
Nu går det inte längre, jag litar inte längre på min hund... Jag vet att hund och barn aldrig ska vara ensamma och att man alltid ska vara i närheten och aldrig lämna hund och barn ensamma (tro mig, jag har läst varenda bok som går att få tag på i ämnet...) och Melvin vet att han inte får röra hundar när dom äter och sover (jag tjata nog in det redan när han var riktigt liten...) , och jag måste få säga att han är mycket duktig med att lyda det.
Jag har verkligen provat allt och rannsakat mig själv. Funderade först på att lämna henne till omplacering men med den historien hon har tror jag det blir svårt att hitta ett nytt hem, dessutom är väldigt präglad på mig, det är verkligen "mammas tös" och jag tror det är där grunden till problemet med hennes bitande ligger; konkurrans om min uppmärksamhet och att hon vaktar mig, hade jag levt ensam hade det varit den perfekta hunden..
Fy sjutton, jag mår verkligen skit nu... Hela tiden snurrar tankarna, "tänk om jag gör fel?", "hon kanske inte biter fler gånger, då avlivar jag en helt underbar hund!!!" Men som sagt, det är femte gången nu, risken är mycket stor att det tar riktigt illa nästa gång.. Som tur är jobbar jag inatt, jag hade inte fått någon sömn ändå. Melvin är hos dagmamman imorgon och det passar bra, jag vill vara ifred, jag kommer alltid att undra vad jag gjorde fel och om jag inte kunde gjort något annorlunda, fast jag vet att jag provat det mesta.. Nej, fy för, jag känner mig verkligen usel, jag är tokig i min hund som i övrigt passar mig och familjen så himla väl....
Ville bara skriva av mig... Virrevarv
--------------------
Välkommen att titta in på min Blogg; Humlans Trädgårdsblogg!
|
Idag somnar Signe in..., ..nu går det inte längre...
14-02-2006, 04:03
