Ledsen! Alternativ

[LisaMarie]

I januari fyllde mina föräldrar år. Jag ville så gärna fira dem och köpte en stor, fin blombukett för 300kr.
Med tanke på att det är januari (efter helgerna och så) så hade jag inte så mycket pengar, men jag tyckte ändå att de var värda buketten.

Förra veckan kom jag ihop mig med min mor (om andra saker) och i min dispyt med henne så gled det ur mig att jag inte har så gott ställt just nu.

Igår fick jag ett brev av henne där hon skickade över de 300kronorna till mig eftersom jag har dåligt med pengar och hon vill inte belasta mig med att jag har uppvaktat med blommorna.

Jag blir så ledsen över hennes tilltag.
Bägge mina föräldrar är gamla och min mor är sjuk.....och många gånger får jag ta hennes frustration över allt som hon tycker är jobbigt.
Hon skuldbelägger mig för att jag inte hälsar på dem tillräckligt ofta (de bor 10 mil bort) och hon klankar ner på mig över det jag gör eller inte gör och så blir vi osams.

Idag returnerar jag pengarna till henne, för jag vill inte ha dem. En present är en present.

Det här är fruktansvärt jobbigt och den här problematiken mellan min mor och mig har legat över mig i snart 20 år. Jag orkar snart inte längre.
Jag vill så gärna ha en god relation till henne för jag vet inte hur länge till hon lever, men det känns som om det är på bekostnad av mig och mitt liv.
Hon säger att hon "vill väl" men ibland upplever jag hennes om rent elak.
Jag får alltid höra hur tacksam jag borde vara för allt de gjort för mig under min uppväxt.

Hjälp mig, jag orkar snart inte längre.....vad ska jag göra?

[LisaMarie]

Ibland hjälper det faktiskt inte att prata -du har ju också försökt i flera år -det du kan göra är att sluta skuldbelägga dej själv.
Välj ett annat förhållnings sätt -säj vänligt men bestämt ifrån när du inte kan komma.Ursäkta dej inte , ibland blir ålderdomen en bitter kamp och en sorg över sådant man "missat" i livet-ibland går detta ut över de närmaste
-Detta betyder inte att de anhöriga är "skyldiga " till känslorna, inte heller att den som är bitter kan "skärpa sig " och sluta med det .. -Möjligen kan man kanske lyssna ibland, men inte jämt, och inte ta in och ta åt sig av det.

Lycka till
K

Hade samma tanke.

Tvärr är vissa människor/föräldrar så. Kanske menar hon inte att vara elak och uppfattar sig inte alls så men det spelar ingen roll. Lyssna på det du vill lyssna och försök att stänga av gällande det andra. Du har ju försökt att prata men det tycks ju inte hjälpa så det tror jag inte är en strategi att fortsätta med. Tror att vad du än gör så är det aldrig nog. Du har vuxit upp och är inte längre deras snälla flicka. Jag antar att du är en vuxen kvinna med eget liv.

Mycket klokt sagt!