Det svåra samtalet Alternativ

[netaave]

I mitt jobb måste jag ibland säga saker till vikarierna som inte är så kul att höra. Allt från att dom är olämpliga för att jobba med barn, till att som idag vara tvungen att säga till en av flickorna att dom inte vill ha henne tillbaka på ett visst ställe.

Det konstiga är att dom som icke är önskvärda på ett ställe kan vara efterfrågad som "världens bästa" på ett annat.

Det har förstås betydelse för hur stabil personalgruppen i övrigt är, hur vikarien blir mottagen och hur hon introduceras.
Blir man inte väl mottagen, vilket är risken om man kommer till ett ställe där det är generalkris och totalt kaos, kanske man inte anstränger sig så mycket heller.
Vi försöker peppa dom så gott vi kan och säger att dom måste ha förståelse för kaoset och det viktiga är att dom är med barnen.

Här på odla finns ju väldigt mycket kunskap och erfarenhet, tycker ni att man rakt av ska säga som det är eller ska man linda in det och säga att det går nog bättre på nästa ställe, vilket det oftast gör.
Jag är nog för det senare alternativet.

[netaave]

Jag skulle nog om jag vore du, kontakta arbetsplatsen där vikarien inte var välkommen tillbaka och be dem precisera varför............

Sedan öppet tala med vikarien om skälen och be om hennes version, det finns ju alltid s.a.s. två sidor av en historia .....

Har hon varit på andra arbetsplatser där de varit nöjda ?

Och som någon skrev, det är inte lätt att komma som vikarie till en ny arbetsplats där ingen bryr sig och kanske inte alls berättar vad som gäller just där

Jo man skulle ju önska att man kunde gå till botten med allt när det blir så här, men då skulle jag inte ha tid med andra arbetsuppgifter.
Funderar i stället på att helt ignorera förskolornas krav när det gäller vikarier, då kanske dom fattar att man inte kan få ett proffs som bara smälter in direkt utan att man faktiskt får det man kan få första dagarna, d.v.s. två händer till.
Att vi inte accepterar svartlistning i andra fall än när barnen far illa på något sätt. Dom vuxna får väl klara sig utan om dom inte kan tolerera det dom får.