I mitt jobb måste jag ibland säga saker till vikarierna som inte är så kul att höra. Allt från att dom är olämpliga för att jobba med barn, till att som idag vara tvungen att säga till en av flickorna att dom inte vill ha henne tillbaka på ett visst ställe.

Det konstiga är att dom som icke är önskvärda på ett ställe kan vara efterfrågad som "världens bästa" på ett annat.

Det har förstås betydelse för hur stabil personalgruppen i övrigt är, hur vikarien blir mottagen och hur hon introduceras.
Blir man inte väl mottagen, vilket är risken om man kommer till ett ställe där det är generalkris och totalt kaos, kanske man inte anstränger sig så mycket heller.
Vi försöker peppa dom så gott vi kan och säger att dom måste ha förståelse för kaoset och det viktiga är att dom är med barnen.

Här på odla finns ju väldigt mycket kunskap och erfarenhet, tycker ni att man rakt av ska säga som det är eller ska man linda in det och säga att det går nog bättre på nästa ställe, vilket det oftast gör.
Jag är nog för det senare alternativet.

Hmm, jag vet inte av pesonlig erfarenhet, men det sägs ju att man ska komma med konstruktiv kritik när man måste komma med kritik.

Jag har jobbat inom hemtjänst o de enda som säger nåt postitivt där är de man hjälper. Har aldrig fått höra av arbetskamrater eller chef att du fungerar bra i grupp/du fungerar inte bra i grupp. Inte en kommentar av dem överhuvudtaget. Hur ska man kunna utvecklas då???!!!!

Det räcker väl inte bara att prata med flickan?
Ofta när man kommer som vikarie, glad och ivrig, blir man helt tillplattad, om man inte gör allting exakt, som man alltid har gjort förut. Bland en grupp kvinnor är det tufft att komma in som ny.

Nej naturligtvis har vi en dialog med personalen också.

Min erfarenhet av att komma in på skolor som vikarie är väldigt blandad. På ett ställe orkade folk inte ens hälsa på en och man fick gå vikarie för sex personer samtidigt (dvs. de hade in en och annan på timmar då och då, men jag var där heltid...) Kom dit ganska ofta under en termin, så efter ett tag så började folk i den byggnaden jag var känna igen mig och hälsa, men det satt långt in. Jag är inte rädd att de var missnöjda, tvärt om, jag kom tillbaka många gånger, men det var mer otroligt jobbigt att inte ens få höra ett hej när man kom tillbaka femte gången på samma termin.

På en annan skola var det just väldigt hjärtligt mot vikarierna... där var det väldigt roligt att komma tillbaka. Folk tom kom ihåg namnet på vikarien... och hälsade med att tala om hur nöjd läraren man vikarierat för sist var med jobbet man gjort!

Jag gjorde nog bra ifrån mig på båda skolorna tror jag, för jag var tillbaka många gånger, men det hade varit lätt att göra mindre bra jobb på första skolan...

Nu kanske detta inte löser något problem, det är mer en tanke om att det inte alls är konstigt att en vikare får ris på ena stället och ros på det andra.

En viss vikare kanske kan handskas väldigt bra med barnen men klarar inte av att bli totalt nonchalerad av personalen (man är ju naturligt lite utanför när man kommer som tillfällig, men det ursäktar ju inte att folk vänder ryggen åt och inte ens säger hej när man kommer poå morgonen...)

Precis det du skriver jandah får jag ofta höra, det är så olika från ställe till ställe. Ibland undrar man över vuxna som ska ta hand om barn inte borde föregå med lite mer goda exempel.

Men min fråga kvarstår hur man ska kunna tala om för en person att hon inte är välkommen på ett ställe, där hon tycker sig själv ha blivit bra bemött, utan att hon helt ska överge oss på vikarieförmedlingen.
Vi vet ju att det säkert finns ställen hon är välkommen på och där det går bättre.

Men ärligt talat, eftersom det är så olika på olika ställen behöver man kanske inte ta upp det om det går fel på ett ställe, utan först om det går fel igen.

Skicka tjejen till ett annat ställe så snart som möjligt och se hur det går, går det bra var de troligen bara sjåpiga på första stället, går det inte bra har du väl skäl nog att prata allvar med tjejen? Då finns ingen väg runt det... säg som det är och försök lösa problemet.

(Och skulle hon fråga om det första stället, så får du bita ihop och säga som det är trots allt... inte mycket att göra åt... försöka tala om det på ett taktfullt sätt, säg att det händer och att det inte behöver vara hennes fel alls.. dra fram något positivt resultat om du har...)

Alla är vi olika personlikheter,jag tex säger som det är.Det är säkert på gott och ond,men det funkar så för mig,kan inte linda in och stryker som katten kring gröten.
Naturligtvis ska tonen vara vänligt men bestämt.

Min första reaktion är... Fy sjutton så falsk personalen på det jobbet är!:(
Inget råd har jag att ge.

Ja det är sk--svårt, vi ska faktiskt ha en studiedag snart och då ska vi ta upp det här.

Låter bra att ni ska ta upp det.

Det måste ju vara skitsvårt för vikarier att jobba på den arbetsplatsen om de får så falska vibbar.
Stackars vick säger då jag.

Jag skulle nog om jag vore du, kontakta arbetsplatsen där vikarien inte var välkommen tillbaka och be dem precisera varför............

Sedan öppet tala med vikarien om skälen och be om hennes version, det finns ju alltid s.a.s. två sidor av en historia .....

Har hon varit på andra arbetsplatser där de varit nöjda ?

Och som någon skrev, det är inte lätt att komma som vikarie till en ny arbetsplats där ingen bryr sig och kanske inte alls berättar vad som gäller just där

Jo man skulle ju önska att man kunde gå till botten med allt när det blir så här, men då skulle jag inte ha tid med andra arbetsuppgifter.
Funderar i stället på att helt ignorera förskolornas krav när det gäller vikarier, då kanske dom fattar att man inte kan få ett proffs som bara smälter in direkt utan att man faktiskt får det man kan få första dagarna, d.v.s. två händer till.
Att vi inte accepterar svartlistning i andra fall än när barnen far illa på något sätt. Dom vuxna får väl klara sig utan om dom inte kan tolerera det dom får.

På min arbetsplats hade vi en "vikariepärm" som var uppskattad ....

Den innehöll en presentation av oss som arbetade där med foton och lite kuriosa om oss själva Lite om vår målsättning, tider och rutiner. Även ett VÄLKOMMEN, hoppas du skall trivas med oss o.s.v. och till sist en "gästbok" när de slutade .....

Den pärmen fick de sitta och läsa med en kopp kaffe innan det var dags att börja jobba ....

Att det sedan finns vikarier som helst borde söka ett annat yrke och är helt olämpliga finns ju också och då kontakta vikariepolen och berätta varför man inte vill ha den personen tillbaka........