förstår precis den fasa du känner.
man har inte en möjlighet att göra något, mer än se på när ett livsverk försvinner.
jag har panisk rädsla för bränder.
djuren är tråkigt att dom gick åt, men trösta dej med att NI lever....
chocken släpper så småningom.
tröstekramar från Eva