En sak som gör att stadsträd ser likformade ut idag är hur man behandlar dem. Eftersom lindarna utgör så stort inslag i våra stadsmiljöer tycker jag det är synd att de beskärs exakt likadant. Förr med toppstympningar, nu efter piprensarmodell där varenda gren ska kapas och efterföljas av litet knyckigt spret. Går knappt att känna igen sorten på vintern, alla lindens egna mjuka former skärs bort och framför allt beskärs alla på samma sätt!
Mycket bättre har det varit med almarna. Inte alla råkade ut för toppkapningar och många har fått växa fritt och har blivit mycket mer individuella. Jag hoppas att man låter ask och annat man ersätter med idag utvecklas friare, då ger de platsen mycket mer karaktär!
Kastanjer likadant, tyvärr har idealen varit att kronan ska vara kompakt och tät och förgrena sig i mängder så att trädet ser ut som en boll på stång. Kastanjer som man släpper att anpassa sig efter platsen blir mycket mer unika i sitt växtsätt, eller i sitt "uttryck" för att användas Kalles terminologi.
Tänk om man upphörde med dessa styrande, glesande beskärningsåtgärder och träden fick utvecklas mer fritt på de platser man valde för dem. Då skulle de utveckla mer karaktär och individualitet. Desutom skulle man tvingas att anpassa trädsorten mer efter platsen från början.
(Ännu ett argument för att göra oss beskärare onödiga!

)