När jag gick på högstadiet blev jag skadad och blev tvungen att hämtas av ambulansen. Eftersom jag tyckte det var pinsamt att bäras förbi en jätteklunga av människor på skolgården, drog jag upp lakanet lite över ansiktet.
En person tog då ett steg fram och drog undan det för att riktigt kunna glo. En nyfiken unge som inte förstod bättre?
Nej, en av kärringarna i matbespisningen!
Och det var inte av oro för att det eventuellt kunde vara hennes barn eller nå't, därför att jag hörde mitt namn nämnas flera gånger. Dvs alla visste vem det var.