Ah, så roligt! Jag ska samla in frön från dem jag sår nu, i höst - känns märkligt att prata om det innan våren kommit... men i alla fall! (Bara de hinner blomma och ge frön vill säga).
Kan undra om man behöver veta ursprung, d.v.s att föräldrarna är namngivna, för att själv få namnge en sort, eller vilka kriterierna är?
Angående framtagning av nya sorter börjar jag fundera på om det är som man gör med djur, att man (om man vill ha en jättestor blomma) ser ut två storblommiga och pollinerar dem med varandra, och hoppas på att avkomman ärver just dessa egenskaper och att det dessutom förstärker effekten av storblommighet.
För "proffsen" kan väl knappast låta slumpen råda ensam? Någon som vet?
Länken som "Eva 33c" tipsade här tidigare om ledde till en sida som är just Marie i Tierps egen (http://www.dahlia.se/). Tack för tipset förresten, Eva!
Andreas
Tillägg: Nu svarar jag mig själv litet, efter att varit inne på en tysk Dahlia-webbsida:
http://www.dahliengarten-hamburg.de/Alles/zuchta.htmlI den mån jag förstår tyskan, verkar det som att 95% av presumtiva nya sorter faller bort vid närmare granskning p.g.a. dåliga egenskaper. De har ett slags råd som granskar egenskaperna hos de nya sorter som anmäls. Tyskar och fransmän ska enligt uppgift vara stora på Dahlior i Europa. Kanske kan man hitta någon europeisk 1800-talssort, eller mycket tidigt 1900-tal... (för det är jag också ute efter). Jag letar vidare!