Vi hyrde stuga. Det var ett tag sedan nu, men det känns som igår. På bordet i köket stod en vas med blommor som stugägarinnan vänligt nog ställt in till oss. Våra tre katter var med oss som vanligt, vi reste alltid med dem förut och nu sprang de runt och upptäckte stugan.
Plötsligt kommer vår flick-katt inrumlandes i vardagsrummet.

Hon jamar lite berusat och ragglar runt. Vi undersöker henne snabbt, anar oråd och hittar till slut blommorna i köket - präktiga vallmor i fina färger, fast vissa bestod bara av en upprätt stjälkstump.
Kattaflickan verkar lycklig

, men ack så totalknarkad.
Vi ringer djurakuten på orten och de ber oss komma in. In i bilen och iväg.
Vår annars så åksjuka lilla missa, som brukar kräkas för det mesta bara hon sätter sig i en bil, ligger med en underlig min och småjamar. Vi hade gärna sett att hon fick upp det hon ätit, så mannen min kör lite krokigt, men intet kommer upp.
Väl på akuten så trallar hon runt, hälsar lyckligt på alla och snubblar då och då. Gradvis avtar sedan effekten, ögonen klarnar och hon landar, lite häpen, mitt bland oss igen.

Det var, tack och lov, ingen fara med henne. Men lite läskigt var det allt!
Det märkligaste är att hon efter detta väldigt väldigt gärna vill få sig en portion vallmo, man får vakta henne minsann. Direkt när vi kom tillbaka till stugan sprang hon in i köket och letade mer.
Hon gick under några veckor under namnet Knarkar-tikka, just nu är det mest Snarkar-tikka som gäller, eller lillstrumpan förstås...
Potenta saker, vallmor!