CITAT (Anki på Öland @ 07-03-2006, 12:53)
Innan vi sänker hela svenska sjukvården kan man inte kanske försöka se det ur personalens synvinkel också.... tycker inte ni verkar vara världens lättaste anhöriga.
Efter vad du berättat har ni varit där i stort sett hela hennes vakna tid och talat om för personalen hur dom skall göra saker och ifrågasatt vad som gjorts eller inte gjorts. Hur stor chans har dom haft att göra något rätt enligt er åsikt utan att först fått instruktioner?
Det är inte så att jag inte tycker jättesynd om Elle men hon är ju faktiskt vuxen och kan väl själv säga till om saker och dessutom är det väl inte meningen att hon skall förbli liggande utan upp och röra på sig så snart som hon kan. Kanske tom därför hon är utflugen ut rummer!!
Visserligen jobbar jag inte direkt med sjukvård men kommer i mycket kontakt med dom och kan inte låta bli att tro att dom gör det allra bästa för sina patienter.
Anki
Om vi inte varit dom besvärliga anhöriga vi är den här resan hade Elle varit död idag! Hon hade dött på operationsbordet i torsdags, detta p.g.a. att vi kan det här till skillnad från läkare och sjuksköterskor.
Och innan ni protesterar kan ju ni som är utbildade tala om exakt vad ni vet om total hypofysinsufficiens och vad man ska göra och medicinera i det här fallet.
Sen kan vi diskutera om huruvida vi är jobbiga anhöriga eller inte.
Barnsjukvården och framför allt barnsjukhuset här i Uppsala har en helt annan proffisonell sjukvård, detta beror till stor del på att dom inte har dom indragningarna som vuxenvården har.
Jag är ledsen om jag trampar någon utbildad på tårna, men jag är van att göra det. Har sen 4-5 år ungefär varit och "Utbildat" blivande endokrinologer nu sist på Växthuset (ej för blommor denna gång) i G-borg.
Detta ordnades av Elles läkare som också var ganska frustrerad över det stora okunnandet hos kolleger. Vi föreläser alltså tillsammans.