Hur sköter ni ett liggsår?
Är det meningen att man ska ligga och ha ont?
På min tid i åldringsvården avlastade man och skötte om dom, Elle har bara fått någon plast över sitt och belastar området hela tiden eftersom hon bara kan ligga på ett sätt. Hon är ju tung och det försämrar ju naturligtvis.
Det börjar bli fråga om vanvård nu tycker jag!

Nu är det inte så ofta de får liggsår hos oss... men det har hänt en sommar då det var väldigt varmt och en boende var sjuk.
Men vi rengjorde ordentligt med koksaltlösning och hade på tryckavlastande plåster (ser ut som en skummgummiring där man tar bort materialet i mitten så inget trycker mot såret) och så ändrade vi ställning på honom välldigt ofta. Dessutom masserade vi området runtikring för att få upp blodcirkulationen.

"Någon plast" är ett plåster speciellt för liggsår och om hon, som du säger, "bara kan ligga på ett sätt" går det ju inte att avlasta såret. Dom gör nog vad som är bäst, det behöver du säkert inte oroa dig för.
Anki

Hittade detta på nätet.

Behöver inte oroa mig för?????
Hon har ju ont och besvär och får ingen hjälp för det!!!!!

Fick också precis nu veta av en kompis att hon ska ligga på en speciell madrass, AD-madrass. Har ingen sagt ett ljud om.

vi använde specialmadrasser, fårskinn och massage, samt regelbundna vändningar...för tryckavlasstning.

Fårpäls lär vara väldigt bra, även för babysar, att ligga på.

Hej -Har inte riktigt koll på det som inträffat, men förstår att hon förutom benbrottet ,har en grundsjukdom som kräver vissa steroider tillförda .
Dessa gör läkning besvärligare, och risken för uppkomst av trycksår högre.
Därför borde de kanske satt in en special ad madrass genast.
Det finns bra sådana nu särskilt ortopedi brukar ha dem -med luftbubblor som fylls o töms med jämna mellanrum så trycket avlastas.
Massage gör man inte så ofta numer då man kan skada vävnad på det sättet

Ibland andvänds Duodermplåster -det kan vara plasten som sitter där nu

Självklart går det att avlasta såret på många sätt

Ta upp det när du är där
Tycker så synd om Elle och hoppas att hon snart får komma upp ur sängen
Många varma hälsningar från
K

Det här gäller ju inte i Elles fall men jag tänkte att kanske någon
har funderingar om lammull...HÄR beställer jag lammullssitsar och fällar... jättesköna att sitta och ligga på.
Varma i kyla och svala i värme.

Steroider? är det samma sak som hormonerna alltså?
Jo benbrottet känns som en baggis nu, förutom att det håller henne sängliggande.
Vet iofs inte hur det är idag eftersom jag fortfarande är på jobbet och hon var utflugen från rummet just nu.

Ska höra varför hon inte fick en sådan madrass från början, hennes vikt borde ju också vara en bidragande orsak till att de skulle tänkt till en extra gång.
Känns så himla jobbigt att man hela tiden måste ta reda på saker själv, och ifrågasätta.
Har fått en helt annat synsätt på svensk sjukvård, känns som barnsjukhusvårdden är långt mer proffsig än vuxenvården. Vissa personal undrar man vad dom gör där överhuvudtaget men vissa är helt rätt.

Ja, sorry , jag menar tex läkemedel som cortison -eller vasopressinstimulerande medel.


Ja ibland undrar jag verkligen var svensk sjukvård är på väg .....

Det var ju skönt att höra att barnsjukvården håller måttet -än .....

Innan vi sänker hela svenska sjukvården kan man inte kanske försöka se det ur personalens synvinkel också.... tycker inte ni verkar vara världens lättaste anhöriga.
Efter vad du berättat har ni varit där i stort sett hela hennes vakna tid och talat om för personalen hur dom skall göra saker och ifrågasatt vad som gjorts eller inte gjorts. Hur stor chans har dom haft att göra något rätt enligt er åsikt utan att först fått instruktioner?
Det är inte så att jag inte tycker jättesynd om Elle men hon är ju faktiskt vuxen och kan väl själv säga till om saker och dessutom är det väl inte meningen att hon skall förbli liggande utan upp och röra på sig så snart som hon kan. Kanske tom därför hon är utflugen ut rummer!!
Visserligen jobbar jag inte direkt med sjukvård men kommer i mycket kontakt med dom och kan inte låta bli att tro att dom gör det allra bästa för sina patienter.
Anki

Min erfarenhet av svensk vård är att när det gäller medicinska behandlingar, kirurgi och specialistbehandlingar är det oerhört hög kvalité, men när det kommer till omvårdnad är det bedrövligt.
En nära anhörig till mej vårdades på sjukhus några veckor efter en stor och svår operation och jag tyckte omhändertagandet var väldigt dåligt på vårdavdelningen, hans morronrock fick ligga slängd på golvet, tidningar han tappat på golvet och inte klarade av att ta upp fick ligga kvar , dygnsgammalt vatten i karaffen på sängbordet, äppelskrutt och fruktrester fick ligga kvar i flera dagar. Jag kan tillägga att någon brist på personal verkade det inte vara, det fanns hur mycket folk som helst där, men de flesta verkade tyvärr helt ointresserade av patienterna.
Birgit Ek

Jag kunde, tyvärr, skriva en tjock bok om svensk sjukvård.

T.ex. när jag rammlade och bröt axeln och man tyckte att jag skall finna mig i att vara handikappad. När minst 15 läkare står där och skrattar åt en vid en problemkonferens.

Eller när läkaren efter en vekca tyckte att jag skall lyfta armen. Kan ja inte sa jag. Efter tredje gången tog han mig in handen och rev upp armen. När jag sade att detta är misshandeln då tittade han bara på mig och frågade mig om jag inte visste att alla Ortopäder är sadister. Detta händ epå Östra sjukhuset 1982.

Boken jag kunde skriva skulle bli tjock, mycket tjock.

Man får informera sig själv, man skall veta allt och man alltid skall ha någon som kämper för en. Själv kann jag ju bara kämpa för andra men inte för mig själv.

Elisabeth

Kerstin z5-6, Norrbotten-Magdis och alla ni andra inom sjukvården!! Känner ni igen er? Är det verkligen så det generellt sett går till inom sjukvården????
Anki

Jag känner inte igen mig alls. Möjligtvis det om läkarna för tyvärr har man ju stött på många läkare som man inte fattar varför de överhuvudtaget jobbar med det de gör. Dem brukar jag försöka uppfostra. Däremot känner jag inte alls igen mig i det någon skrev om omvårdnaden, att personalen inte alls är intresserade av patienterna. På varje ställe jag har jobbat har personalen vänt ut och in på sig för att tillgodose patienternas behov. Jag blir ganska ledsen över att läsa att de flesta verkar vara av uppfattningen att all vårdpersonal är lata och hänsynslösa

När jag var inne på sjukhus efter benbrått Jan 2001 fick jag den allra bästa hjälpen hela tiden av en helt underbar personal !

Jag känner inte heller igen mig på något sätt utan blir helt förskräckt när jag läser era dåliga erfarenheter.

Sundsvalls sjukhus är inte ett storsjukhus men vi är i alla fall ett länssjukhus. Trots stora nerdragningar av personal och "besparingspaket" gör vi alla så gott vi kan och det är faktiskt inte lite vi kan och som vi faktiskt gör.

Jag hade min far inlagd på en medicinavdelning i slutet på februari och han fick den bästa omvårdnad man kan tänka sig av jättegullig och engagerad personal.

Före det så har min dotter tagit bort en stor spottkötrteltumör, en mycket riskfyld operation. Även hon har fått ett mycket kärleksfullt och professionellt omhändertagande.

/Anki

Jag jobbar innom vården men inte sjukvården (omsorgen med utv störda)
Vi har en boende som är sjuk och varit mycket fram och tillbaka till sjukhus.
Danderyd är det vi varit till och jag måste säga att jag tycker vi fått väldigt bra bemötande.

Jag har ingen erfarenhet av sjukvård av vuxna, men alla gånger jag varit med min son så har personalen varit helt fantastiska med honom!(Ackis i Uppsala)

Jobbar natt på servicehus, och alla som är i riskzonen för liggsår får specialmadrasser direkt mm, ser inte mycket liggsår alla är observanta.
Har dom däremot legat på sjukhus ser vi ofta liggsår när dom kommer hem, tyvärr. Vi är tajt med personal, men det är kanske än värre på sjukhus ?

Nej , all sjukvård är inte dålig och de flesta som arbetar där går snarare på knäna av för mycket jobb än är "lata"
tack och lov finns det bra ställen och fungerande vård men ...
Någon lovsångskör tänker jag inte stämma upp i .
Jag tänker inte försvara att något som faktist var bra och någorlunda välfungerande för 15 år sedan , med sämre tekiska resurser än idag -numera på många ställen närmar sig gränsen för det humana och i vissa fall passerat den för länge sedan
Varför är 1 sjuksköterka ansvarig för 1500 patienter -Socialstyrelsen har prickat kommunen men ... Hur kan man ta på sig det jobbet överhuvudtaget?

Hur kommer det sig att jag har tre vänner som feldiagnostiserats, blivit nochalant bemötta , fått fel vård, inte fått vård alls-Alla tre hade cancersjukdomar varav två blev behandlade aldeles för sent .
Jag bor inte i något tättbefolkat område direkt

Hur kan man ge recept till åldringar med toxiska dygnsdoser av värktabletter
Och varför ska jag hålla med om att allt är bra när det inte är det -
Det är ju i nio fall av tio inte personalens "fel", utan beror på helt andra orsaker.

Det måste vara något fundamentalt fel med en organisation , som inte kan samordna de enklaste saker
Äldre man -undersöks på lilla sjukhuset inför en op som ska göras på det stora regionssjukhuset -prover tas -Ekg , men även mer komplicerade som Magnetröntgen , mm.Testerna tar en hel dag.Kostar mycket
Tre dagar senare på regionssjukhuset -samma provtagningar och undersökningar en gång till? Varför ? och vad kostar det ?-.......

så sant, det du skriver...
ibland blir det liksom kaka på kaka....

Glöm inte att det var länge sedan vi var "bara" vårdpersonal. Nu ska vi kunna transportera, byta glödlampor, göra eget storstäd, samordna med ovilliga samarbetspartners, handskas med anhöriga som är fulla av internetinformation, undersöka människor som är så gamla att den ev aktuella behandlingen inte orkas med, fixa nya bostäder, ringa tusen samtal om dagen, ronda med doktorer som aldrig finns på avdelning - det finns massor av saker som tar tid från vård och omvårdnad utifrån att människors behov idag inte är samma som för några år sedan. Det har nog att göra med att åldern stiger. Man lever längre men har inte den goda hälsa man skulle önska utan istället ett stort vårdbehov. Men lat personal, nä det finns ingen sån idag ínom vården för dom har gett upp för länge sedan.

Men tro inte annat än att vi gör så gott vi kan utifrån den verksamhet vi finns i.

/Åsa

Det här kan jag i alla fall svara på, varför man ofta "gör om" en MagnetiskResonansTomografi (MRTsom inte har något med röntgen och röntgenstrålning att göra. Inom MRT så arbetar man med ett starkt magnetfält och radiovågor).

Det "lilla" sjukhuset har i all välmening och oftast för att kunna ställa en diagnos utfört dessa dyra komplicerade undersökningar.

När sedan patienten skickas för operation/behandling till det "större" sjukhuset räcker inte undersökningsmaterialet.

Det "lilla" sjukhuset har ofta magneter med lägre Tesla (magnetfält) och saknar de dyra specialspolar som behövs. Ofta saknas också de avancerade bildbehandlingsprogram som krävs för att t.ex kunna göra de exakta 3-D rekonstruktioner som behövs för att t.ex. göra komplicerade operationer av små tumörer i hjärnan.

Jag utgår ifrån att samma sak gäller även för andra typer av undersökningar som "görs om" på det "stora" sjukhuset.

/Anki

Precis som Åsa skriver är det .... och själv ska jag försöka utbilda dessa blivande multisjukvårdsalltialloingenjörer- utifrån litteratur som beskriver en helt annan vårdverklighet än den verkliga .....verkligheten

Javisst är det mycket vi måste kunna! Avancerade datorprogram, sekreterarjobb och teleinstallationer. Sen måste vi se till att doktorerna gör sitt jobb också. Den första hälsningen jag fick av de jourläkare jag mötte när jag började jobba natt var: och så ringer du inte oss på natten! De kan vara så säkra på att jag ringer om jag behöver!

Sjukvården är både bra och dålig. Så är det väl på andra ställen också? Det finns bra och dåliga företag, bra och dåliga anställda.

Har både bra och dåliga erfarenheter , egna eller när det gäller anhöriga. Men kan väl säga som så att om du " lägger dig i " för mycket så går det ofta snett. Personalen blir grinig , " komma här och tro att de vet bättre än oss " eller liknande. Tror att det kan bero på att de känner sig otillräckliga, inte så mycket när det gäller kunskap men när det gäller tid. Sköterskor har det heller inte lätt om läkaren är en riktigt vrång en.

Det kan vara oerhört svårt att få gehör för det allra mest elementära . Men har man tur så kan man träffa någon som man kan föra ett lugnt och sansat samtal med och som då verkligen kan lyssna och ta till sig den information som man vill förmedla.

Lycka till Kerstin Jag behöver inte en enda sjuksköterska till på mitt jobb, men en vaktmästare, en städerska, en läkarsekreterare, en kurator och ett par ALU arbetare skulle inte vara helt fel

/Åsa

Gör ett tillägg till mamamaggan - huvudet på spiken, dåligt samvete är en trogen följeslagare till oss sjuksköterskor. Man stångar sig blodig men får lite tillbaka och lite gehör. Men tro inte annat än att vi verkligen vill och gör vårt bästa.

När man jobbar natt har man iallafall förmånen att få ägna sig mer åt patientvården och mindre åt att skicka papper elektroniskt hit o dit, installera telefoner vid sjuksängen m.m. Det är ju kontakten med människan som är så viktig. Jag vet att mina patienter känner att jag bryr mig om dem personligen, det är flera som sagt det. Jag bryr mig verkligen och tycker så mycket om dem, och det ger mig så väldigt mycket tillbaka.

Men vem sjutton skulle ha tid att lära upp dom. Det är jobbigare och tar längre tid med alla moment när man har personal under upplärning än att "göra själv"

Tyvärr så finns inte ofta den tiden.

/Anki

tack det behövs ....Ska försöka utbilda städande kuratorer med verktygsväska inklusive laptop....

Jo jag vet det där om "tesslorna" ... men jag köper det inte .Varför har de ingen kommunikation -diagnosen var klar innan usk ...och patienten -vart tog onödigt lidande vägen , han var helt slut samma undersökningar tre gånger är väl åtminstone en gång för mkt.
Mina skattepengar går åt till detta trams


Jag hoppas du ringer på allt som är "deras bord" >Magdis

Jag har både bra och mindre bra erfarenheter från vården...
Senast när jag låg inne var det ingen som tänkte på att jag behövde hjälp med min personliga hygien trots att alla visste att jag inte ens kunde borsta mina tänder själv. Ännu mindre att jag kanske behövde "kroppstvätt" eller hjälp att duscha.
Såna grejer fick maken åka till sjukhuset och hjälpa mig med.
Ändå upplevde jag att personalen var otroligt omtänksam och hjälpande och gjorde allt som ingick i deras schema.

Jag tror att även om det inte råder personalbrist så tenderar vården mer o mer att gå till "löpandeband-principen"
Alla gör det de blivit tillsagda och som står på "listan".. det egna tänkandet försvinner och allt går mest på rutin.
För som i mitt fall så var personalen ärligt förvånade över att ingen tänkt på att jag var i behov av dusch

Iaf så är jag så oändligt tacksam över att det finns människor (mest kvinnor) som jobbar inom vården. För om inte de fanns så fanns inte heller jag

Absolut! Inte ska de tro att de slipper undan, de har inte sin höga lön för att ligga och sova! Mycket kan jag klara upp själv, om nån t.ex får ont finns det mycket man kan ge utan läkarord. särskilt om de har vid behovs-lista. Men sköterskorna som jag gick intro med sa att den läkaren hade vägrat komma upp och titta på en patient som blivit akut dålig. I så fall kommer jag att gå ner och släpa upp honom i öronen för jag är inte det minsta intresserad av vad doktorerna anser om mig efter det.

Jag håller med dig, det är blandad kompott även för min del.

Fast jag tror att i mitt fall har det varit fråga om bristande organisation, för lite pengar och stressad personal, dvs inte lathet eller ointresse. Jag tror det beror på landstingspolitikerna.

Jo då, Kerstin.

Jag förstår att du kan det där med "tesslorna" och även att magnetröntgen (i folkmun) inte har med röntgen att göra men jag blir galen av att människor "som är insatta" slänger sig med fackuttryck som kanske inte alla förstår speciellt inte på ett allmänt forum som småprat är.
Det vara bara därför som jag ville förtydliga.

Men det är med att undersökningar "görs om"...... Hur det är i vissa enskilda fall kan jag inte uttala mig om men generellt är det som jag beskrev i mitt tidigare inlägg. Naturligtvis så händer det att undersökningar måste göras om av andra orsaker också t.ex att öntgenbilderna från "hemsjukhuset" inte är tillgängliga av någon anledning.

Vi i Sundsvall "gör ofta om" undersökningar som kommer från Ö-vik och Sollefteå likväl som undersökningar på patienter som vi skickar till Umeå "görs om" där.

Vore jag patient och skulle opereras på ett annat sjukhus än det sjukhus som gjort "primärundersökningen" vore jag tacksam om undersökningen görs om på den apparatur bildgranskaren är van att se bilderna ifrån.

Både undersökningsmetod, snittjocklek, gantryvinkling, kV, mAs, spole sekvenser och bildkvalitet skiljer sig ordentligt mellan olika apparater.

Nu blandade jag parametrar både från CT och MRT

/Anki

Måste bara få säga att Elle har tur som har familj som vågar och orkar se till att hon får den vård hon har rätt till.

Om vi inte varit dom besvärliga anhöriga vi är den här resan hade Elle varit död idag! Hon hade dött på operationsbordet i torsdags, detta p.g.a. att vi kan det här till skillnad från läkare och sjuksköterskor.
Och innan ni protesterar kan ju ni som är utbildade tala om exakt vad ni vet om total hypofysinsufficiens och vad man ska göra och medicinera i det här fallet.
Sen kan vi diskutera om huruvida vi är jobbiga anhöriga eller inte.

Barnsjukvården och framför allt barnsjukhuset här i Uppsala har en helt annan proffisonell sjukvård, detta beror till stor del på att dom inte har dom indragningarna som vuxenvården har.

Jag är ledsen om jag trampar någon utbildad på tårna, men jag är van att göra det. Har sen 4-5 år ungefär varit och "Utbildat" blivande endokrinologer nu sist på Växthuset (ej för blommor denna gång) i G-borg.
Detta ordnades av Elles läkare som också var ganska frustrerad över det stora okunnandet hos kolleger. Vi föreläser alltså tillsammans.

Du är beundransvärd Neta Jag kan nog inte riktigt förstå hur du orkar kämpa som du gör.. efter allt ni gått igenom.

Jag är helt förundrad, kan det verkligen vara sant att läkarna inte har någon koll på vad hypofysinsufficiens är? De måste väl ha journaler för höge farao? Jag har väldigt svårt att tro att de är så totalt inkompetenta där, är det Ackis eller var är det nånstans? Är du verkligen säker på att de inte vet och kan nånting eller är det bara som ni förutsätter?

Min mormor har opererat bort hypofysen p.g.a tumör.

Jag har helt enkelt inget val!
Men du ska veta att jag i mina svartaste stunder ibland avundats dom som fått ett slut på sina svårt hormonellt sjuka barn, dom har iaf inte behövt leva med oron 24 timmar om dygnet. behöver inte vara på sin vakt så fort något ska hända med barnen.
Tyvärr betyder slut i det här fallet döden.
Därmed inte sagt att jag önskar livet ur tjejen, bara att någon kunde hitta ett botemedel!
Den forskaren ska ha nobelpris det är då ett som är säkert.

Förstår dig så väl. Skickar styrkekramar i massor till er alla

Fast jag tycker nog det hör till normal ödmjukhet att inse vad man inte har kompetens till. Om jag får in en svårt sjuk patient med en sjukdom jag inte kan tillräckligt om lyssnar jag till anhöriga. Diabetiker tex kan sin egen sjukdom mycket bättre än jag någonsin kan kunna den. Jag kan bara generellt men dom kan just sig. Var och en är faktiskt expert på sin egen åkomma och det har sällan sjukvårdpersonal något emot enligt min erfarenhet.

Det man kan irritera sig på är mest när människor har åsikter men inte kunskap. Då kan man känna att man arbetar mot det man faktiskt kan.

Men stå på dig, du och Elle kan er och det ska ingen ta ifrån er.

/Åsa

Inte är jag Neta men som ett exempel kan jag berätta hur det var när min mamma hamnade på sjukhus efter att ha ramlat och krossat axel och överarm
Mamma började efter några dagar "sacka" (blev svagare och svagare) doktorn brydde sig inte om att kolla varför hon stadigt blev sämre.

Inte förrän doktor i min familj sa till på skarpen att man (avdelningsöverläkaren) borde läsa i patientjournalen och bilda sig en uppfattning gällande patientens tidigare anamnes... tog han hänsyn till att mamma haft blödande magsår pga medicinering med smärtstillande.
Det visade sig sedan att mamma hade så svåra tarmblödningar att hennes blodvärde låg på ca 45% av normala och snabbt beslut fattades om blodtransfusioner.
Tyvärr så var de inte till någon hjälp... hon drog sin sista suck knappt dygnet efter.

jovisst är det ju så att patienterna ofta är väl insatta i sin egen sjukdom. Men det påverkar ju inte att även jag som sjuksköterska är väldigt väl insatt i t.ex diabetes och skulle kunna sköta om den patienten lika bra om han/hon inte visste ett dugg om sin sjukdom. Det hänger inte på patienterna att tala om för personalen hur deras sjukdom ska behandlas, det ska fungera ändå.

Ja fast man måste kanske också försvara personal med att detta är en mycket ovanlig sjukdom och så sällsynt att de flesta kanske aldrig stöter på det ens.
Men det som gör mig till den bitschiga mamma jag tvingas vara ibland är attityder och att journaler läses väldigt slarvig.
Orkar inte utveckla det mer just nu, måste gå och äta något innan jag svimmar. Får se om jag orkar sen.

Jag måste fortfarande säga att vad patienten säger är viktigt för mig. På min avdelning har vi urologpatienter, allmänkirurgi, ögonpatienter, öronpatienter och dessutom satellitpatienter från medicin, gyn och ortopedi. Det finns inte en chans i världen att jag ska kunna allt om allt det här. Allra minst om åkomman är ovanlig. Det blir till att fråga. Man kan kalla det dålig kompetens från min sida om man vill, men jag har åtminstone spetskompetens på vad som är mitt egentliga område.

/Åsa

Ja det är riktigt, du måste ta hand om dig själv också. Men även om Elle har en ovanlig sjukdom så måste de ju kunna söka kunskap om den och alla läkare ska ju ha lärt sig om hormonsystemet. Så himla ovanligt är det ju inte ändå.

Felix matte: det kanske ändå är tur att vi har så omfattande datajournaler nuförtiden som man suckar lite över när man måste lära sig. Där syns ju sånt som hänt under alla år och då ska ju inte sånt behöva hända. så mycket prover o undersökningar som görs nu skulle knappast ett lågt HB missas på vår avdelning iallafall. Hade hon varit min patient hade jag inte accepterat att läkaren inte brydde sig om att ta reda på varför hon "sackade"

Gud va många sorgliga historier. Måste säga att på vår avd har vi väldigt kompetent folk för det vi behandlar, med det innebär det inte att vi struntar i andra åkommor- därför finns väl konsult remisser? Vi som "syrror" får ett bra gehör hos våra doktorer.Kanske nån procent upplever sig som trampad på tårna emellanåt, men det brukar ofta vara dom som är mest osäkra.
Sen det här med att plocka tidningar från golv etc , beror inte det på hur rörlig patienten själv är? "Pigga" patienter hos oss får bädda sina egna sängar. Det är lite skillnad att ha en 60 årig patient där förloppet varit okomplicerat, mot en multisjuk sängliggande patient.
Min utgångspunk är att vårdpersonal alltid vill det bästa och gör så gott dom kan med den kunskapen dom har. (inom alla grenar och specialiteér)
MEN även att patienten alltid ska tas på allvar för sina upplevelser och sin oro.